Gotlands läns nya tidning – 27 oktober 1864, sida 2

dock några funno för godt att qvarstanna i Sverge, somliga i Stockholm, andra i Upsala, dit de med nästa ångbåt återvände, menande att de ej hade så brådtom och att de när som heldst kunde komma hem, sedermera. Bland dessa sednare var Arne Thorsson. Han skulle ju hemta den beställda resväskan; han ville se om fru Möller blifvit frisk och — han ville framförallt se Henny ännu en gång. Resväskan var färdig, fru Möller var uppe och såg temligen rask ut, och Henny? ... Hon rodnade starkt vid Thorssons inträde; men icke var det af förtrytelse. Nu uppstod mellan de tre ettlångt och förtroligt samtal. Arne sade hvem han var, bestyrkte det medelst framvisande af papper, som han medförde, omtalade att han var förmögen, berodde endast af sig sjelf och kunde således ej behöfva frukta någon enda menniskas inblandning i hans angelägenheter, hvarefter han hos fru Möller anhöll om hennes dotters hand. En bekymmerfri lott blefve dervid försäkrad åt både mor och dotter. Ty Arne tog för afgjordt, att den förra skulle följa den sednare, samt lofvade heligt, att göra bådas dagar så lyckliga, som det någonsin stode i hans förmåga. Det låg så mycken sanning och uppriktighet i den bildsköne unge mannens himmelsblå ögon, att både mor och dotter med innerligaste glädje mottogo anbudet, intet ögonblick bety iflande, det ju det djupaste allvar låge till grund derför. Fru