Gotlands läns nya tidning – 29 september 1864, sida 2

märkt bland denna hop af flera hundrade, så borde det hafva varit denne; ty han var en af de resligaste och vackraste unge män från brödrariket. Norrmannen Arne Thorsson, tjugofem år gammal, bördig från trakten af Trondhjem, hade studerat i Christiania och der vunnit lagerkransen. enda barnet af en mor, som lemnat honom redan i vaggan, för att flytta till en sällare verld, och af en far, som helt nyligen lemnat detta jordiska, var han egare af en ganska ansenlig förmögenhet, den han förstod att med förstånd handhafva. Thorsson hade ämnat qvarstanna vid akademien, för att der söka sig en lärareplats; men hans fars, den rike brukspatronen, plötsliga frånfälle gjorde att han slog denna plan ur hågen, för att i och med detsamma han tog sina tre ärfda bruk i besittning, äfven lära sig att sköta dem, åtminstone hatva öfverinseende öfver deras förvaltning. Och sedan presentationen nu är skedd vilja vi följa vår bjelte under gåendet till hans blifvande logis. Ölverste Kalm, en bland den lärda stadens notabiliteter, hade på sin lott fått Thorsson, jemte två akademiska lärare, en från Köpenhamn och en från Lund. Tan gick helt artigt med sina främmande gäster, rödjande rum åt dem, så godt han kunde, tills de kommo ett stycke uppåt Drottninggatan, der trängseln blef mindre och der tvänne damer, i den elegantaste toilett, sällade sig till öfversten, som genast presenterade dem för främ