Gotlands läns nya tidning – 29 september 1864, sida 2

flickas behag och en åldrig matrona ler så huldt vid åsynen af en blomstrande yngling. Och äfven papporna i Upsala sågo leende och nytra ut. De flesta bland dem skulle i sitt hus herbergera och undfägna en eller flera af de främmande ynglingarna, allt efter råd och lägenhet, och hela deras önskan var, att kunna visa sig rätt vänliga och gästfria. Ändtligen förkunnade kanonernas åska, att ångbåten var i sigte, och sakta, helt sakta skred den fram på ryggen af den gamla Fyris, under ett oupphörligt regn af friska, doftande blomsterbuketter. Ett helt moln mössor, danskarnes grågula, norrmännens svarta och lundensarnes blå mössor svajade i luften och hurraropen från båda sidor nästan öfverröstade kanonernas dån. Man var i land; man stannade, för att ashöra sången och helsningstalet. Värdarne uppvisade sina nummer och gästerna sina, och värdar och gäster tågade raskt uppåt staden, i olika riktningar, tätt följda i spåren af den ofantliga folkmassan, som syntes alldeles hufvudyr, utan att halfparten visste varför. Hvimlet var så starkt och rörelsen så liflig, att vi omöjligen kunde få tillfälle att för läsaren presentera en yngling, som det dock är angeläget att så fort som möjligt lära känna, emedan han kommer att utgöra hjelten i denna lilla berättelse. Han hade stått främst i fartygets förstäf och hans svarta sammetsmössa hade fladdrat högst af alla. Om någon enskild kunnat bli be