Gotlands läns nya tidning – 15 september 1864, sida 2

— En del friwillige, få wäl swenskar som danskar, men isynnerhet swenskar, till större delen af Aaröes ströfcorps, hafwa afrest till Nordamerika för att deltaga i amerifanska kriget. Från Stockholm berättas den 6 att Lördagen den 3 afreste omkring 20 man och ett lika antal ämnar i dessa dagar begifwa sig dit. — Om skörden i Polen skrefs från Breflau den 19 Aug.: J Polen är bristen på arbetare så stor, att många gods äro i afseende på arbetskrafter inskränkta till godsets eget tjenstfolk och knappt kunnat börja skörden. Arbetslönerna hafwa uppnått en höjd, som man förr knappast hållit för möjligt. Skördemännen erhålla i många trakter en silfwerrubel om dagen och qwinnor hälften. Många godsegare gripa derföre sjelfwa till lien och fina fruar och fröknar ser man på fälten föra räfsan och binda kärfwar. Detta årets förd är utom ordentligt rik, särdeles i trakterna kring Bug, der hwe tet är utmärkt gifwande, men man befarar att mycken säd måste lemnas att multna på fälten. 2Z n del menige danske foldater har i Fe drelandet infört en tacksägelseadress till de swenske och norske friwillige för deras under kriget wisade mandom och wänskap. — Upphofsmannen till staden Wasaes brand 1852 är nu belant. På sin dödssäng skall gerningsmannen hafwa förtrott saken åt sin själasörjare. Den nu aflidne olycklige upphofsmannen skall, säger WBafabladet, warit en sytningsman Johan S. från W. socken. Mannen hade warit till stadeu för att köpa en tunna salt hos rådman Auren och hade efter uppköpet, sedan han skaffat fig ett rus, lagt fig i ett brädskjul på Au renska gården, der hans lass stod, för att hwila och der somnat med brinnande pipsnugga i munnen. Plötsligt hude han waknat deraf, att elden, fom ur pipan fallit i spånor, brännt illa hans Hand. När han då rusat upp, hade han funnit sig omgifwen af lågor, hwarpå han, utan att göra försök att släcka elden eller att uns derrätta någon om saken, störtat ut på gården, der fås gan warit synlig, kastat fig på fin häst och, lemnande tärra och salt i sticket, sprängt ridande från staden. Så dan skall mannens ångerfulla berättelse i dödsminuten warit. Hwilla förskräckliga olyckor bränwinet denna gång, liklsom få otaliga andra gånger, förorsakat, fan tanten knappt fatta. Huru annorlunda hade det ej fett ut med Wasa, om ej den rusiga mannens tobakspipa warit! —— b