Gotlands läns nya tidning – 25 augusti 1864, sida 2

att funna uttrycka klara tankar i ett klart och redigt språk, samt föreslog en skal för Gotlands Folkskollärare. Andra skålen egnades Capitain Bolin, uttryckande wår tacksamhet för den flit han egnade ät wår underwisning uti wapenöfning och det wänliga, humana sätt. på hwilket han som wår befälhafware bemötte oss. Wid tredje skålen höjde mi wåra glas till ära för en man, fom alltid omfattat Folkskollärarne med wälwilja och godhet famt lärt dem älsta forntiden och dess minnen, en man, hwars namn är kändt öfver hela Nifet och kärt för hwarje Gotländning, nemligen för AntiqwitetszIntendenten Pehr Arvid Säwe. Han, liksom ECas pitain Bolin, beswarade stalen med nägra hjertewarma ord. Der på föreslog wåx Jnspector stalen för fin Embetsbroder Folksitole Jnspectören i Ofra Dalarne och uttryckte mår tillgifwenhet för de oss okände tjenstebröder, hwilka i Dalarnes frejdade bygder woro Lärare för folkets barn. Pastor Bärsell swarade med enlla och wackra ord på den hyllning Gotlands Folkstollärare egnat honom och Folkskollärarne i Dalarne, bad oss besinna hwilka swårigheter Folkstolan der hade att bekämpa, ty der kunde ej, sasom här, barnen komma till ffolan, utan skolan måste komma till barnen och detta kunde ej ske året om utan blott en liten tid hwarje är. Om wi funne i de offentliga uppgifterna om Folkffolorna deras Folkskolewäsende stå efter wårt, borde wi ej tillskrifwa Lärarne detta eller anse sadant wara deras fel, utan tillskrifwa det de mifigynnande omständigheter Folkunderwisningen hade att kämpa med. Wid hwarje skal hade en fång afsjungits, men när skålen för Das larnes Folkskollärare och deras här närwarande Jnspector tömts, ljöd den gamla wackra Dalsången: Mandom, mod oc) morske män Finns i gamla Swerge än och det syntes tydligen, att de friska wälbekanta hemlandstonerna ej förfelade wägen till den aktningswärde mans hjerta, fom här war det ädla Dalarnes representant och få warmt förde sina Folk skollärares talan. Ånnu en skal utbragtes, nämligen för wåra läs rare i musik och trädgardsskötsel Herrarne Söhrling och May samt för Folkskollärarnes hjertegoda wän, Seminarie-läraren Wessman. Derefter bröto wi upp och i en läng rad drogo wi under muns tert glam i den frilla qwällstunden in till staden, dit wi ej hunno förr än det war stumt. Detta war Follstollärarnes fest, enkel men glad. (Forts.)