Gotlands läns nya tidning – 25 augusti 1864, sida 2

tet — allt går för sig här i verlden om man bara fullt och fast tror på Guds försyn och så har god vilja att ordna och ställa i sitt hem. ,Sitter jag här litet till, känner jag på mig att jag blir omvänd, log doktorn. — ,Jaja, få sel det kan ingen veta hvad nästa år kan bära i sitt sköte; men i alla händelser går jag nu hem och sofver på saken. Och doktorn gick, efter att först ha tackat sina vänner för den rena glädje han nu och alltid njutit i deras hem. Men lutade öfver barnens små bäddar, tackade de lycklige makarne Gud för den sällhet, de förflutna åren tillfört dem och anropade hans beskydd för framtiden, fast medvetna om sin förmåga att vara allt i och för hvarandra, äfven i nödens och pröfningens dagar. Och Gud upptog deras varma bön och sände en fridens engel att vaka vid deras läger. II. Samma afton denna lilla familjescen egde rum i Gustafs hem tilldrog sig en annan i Alfreds: Hans hustru, en ännu ung qvinna med blida anletsdrag, genomvandrade de nästan praktfulla rummen med oroliga steg, för att tillse att allt skulle vara i den ordning, hon visste att hennes man älskade, då han, som nu var händelsen, inbjudit några bekanta på ,ett parti. Gustaf spelade ej och var således utesluten. Men under det Elise, så hette Alfreds hustru, här ställde tillrätta ett ljus, som hade slägttycke