Gotlands läns nya tidning – 28 juli 1864, sida 2

förmåga att nedsätta dig i min tanka. Ej nog härmed, din sar har skrifvit till mig och djupt beklagat sig öfver dig såsom ett barn, som gjorde honom sorg genom sitt opassande beteende, hvilket åter bringat er alla i ekonomiskt elände. Han uppmanade mig att söka bringa dig till förnuft igen. Din fars bref förmådde mig att resa hit, för att af dig få reda på förhållandet. Jag, som känner ditt hjerta, jag visste att du omöjligt kunde vara skyldig till någon af de anklagelser, man gjorde dig, utan att ett missförstånd här måste ega rum. Gubben Steins inträde afbröt samtalet. Hans panna var molnhöljd, och bekymmer talade ur hvarje drag. Då han fick se systersonen, ljusnade hans ansigte och han räckte honom handen. Nora hade emellertid sett nog för att af faderns utseende sluta, att han icke erhållit några penningar i förskott. Hon reste sig suckande, och utan att göra några frågor, lemnade hon rummet, under det Henrik och gubben vexlade handtryckning och utbytte helsningar. — Na, käre Henrik, hvad säger du om allt det elände, som Nora dragit öfver oss genom sitt olycksaliga infall? Ilar du väl i hela ditt lif hört något mera barockt än att en ung flicka på egen hand inlåter sig i dylika spekulationer? Af ett sådant tilltag kunde man ieke vänta att hon skulle skörda annat än förakt. Detta har äfven inträffat, och Nora står der nu förskjuten af alla, utan arbete. — Bästa morbror, det gör mig ondt att Nora