Gotlands läns nya tidning – 2 juni 1864, sida 3

IIvad heter då Edert Stift vördige Herre och wvad heter denna Socken, der vi nu befinna oss sporde Gotländningen. Högeligen förundrad frågade hans medbroder: Veten J, käre broder! icke hvarest J befinnen der och uti hvilken kyrka J förrättat presterig tjenst? Nej vid den allvetande Guden och Hans Enfödde Son! jag vet det icke, genmälte vår hederlige Gotl: indsprest och vid detta högtidliga bedyrande, som ej kunde missförstås, lyfte hans åhörare i förvåning ögon och händer mot taket. Gotländningen fortfor: : Förhallandet är följande: I går på den heliga julaftonen, sedan jag och de mina i mitt hemvist i Oja brestgård ätit vär julgröt i ro och glädje tillhopa, for jag, åtföljd af min dräng , hemifrån, för att komma till mitt annex Hamra, der jag i dag skulle förrätta gudstjensten julottan och der jag ville vara i god tid. Vi råkade ut för ett förfärligt yrväder, körde vilse och visste ej hvar vi voro. Efter en resa af flera timmar upptäckte vi att vi befunno oss på det isbetäckta hafvet, men åt hvad håll vårt land låg, visste vi cj, icke eller i hvad väderstreck vi foro, ty vi hade ingen stjerna eller annat märke att vägleda oss efter. Sedan vi länge kört i den riktning vi genom Guds försyn kommit att taga, sågo vi ett litet sken, foro efter detsamma och funno att det kom ur en kyrka, der ljusen till julottan blifvit tända. Jag tyckte i mörkret att det var min annexkyrka, dit jag ärnade mig. Troende mig komma försent, gaf jag mig ej tid att anställa undersökningar eller göra förfrågning ar derom, utan skyndade mig in i Sacristian, fick Embetsdrägten på mig och i tanka att jag befann mig i Hamra kyrka, började jag i Herrans namn gudstjensten. Först när jag uppkommit på predikstolen, upptäckte jag mitt misstag och såg att jag befann mig i en alldeles obekant kyrka, men då tänkte jag: har Gud fört dig hit, så är väl ock Hans vilja att du här skall förkunna Hans Ord. Se här min vördade broder orsaken till att jag, mot min vilja, fallit Eder i embetet och tjenstgjort här utan att veta i hvilken församling. Ett Guds under! Ett Guds under! — ropade den andre presten — men i hvilket Stift eller land ligger Edert gäll, vördade broder! ty på vår 6 eller i hela vårt Stift finnas inga Socknar med namnet Öja och Ilamra Vi äro således på en ö — sade Herr Christen — äfven mitt prestegäll ligger på en ö och den heter Gulland. Gulland — det är Gotland — sade den Svenske prestmannen — då är ju min broder i Christo en Dansk prestman, ty Gotland hör under Danmark. Ja väl gör det så och af Guds nåd är jag ovärdige en Dansk prest, men är icke min Herr broder detsamma och äro vi icke nu i Danmarks land och rike? Nej, värdaste broder! Jag är icke Dansk, utan Svensk prest. Vi stå här på Svensk grund och botten. Denna Socken heter Böda och är belägen på Öland samt hör under Kalmar Stift. Härifrån och till Gotland lära, efter hvad jag hört uppgifvas af mina Sockneboar, vara goda 11 sjömil eller mellan 7 och 8 Svenska landmil. Min Herr bror har under natten gjort en högst vådlig och lång resa och Herrans allsmägtiga hand har underliga hulpit Eder fram. Varen nu välkomna — Nu är jag här för att fråga kusinen hvad