Gotlands läns nya tidning – 2 juni 1864, sida 3

och väga dina ord, då det gäller henne. Har du något att anmärka mot Nora, så tala rent ut och lemna din sjömansrotvälska. För öfrigt tror jag att ingen menniska skall kunna träda fram och säga något förklenande om henne. Jag tål intet lättsinnigt prat då det gäller min flicka. Gubben Stein talade med värma och det gamla gulbleka ansigtet, förslappadt af år och bekymmer, lifvades af den harm, som framskymtade ur de insjunkna ögonen. — Liättsinnigt prat, säger farbror, det är så f—n heller. Vet farbror hvar Nora i detta ögonblick är? — Hon är hos fru D— för att taga emot arbete och hjelpa henne klippa till skjortor. — Ha, ha, ha, ja det var en vacker fru D—. Nej, farbrors kompass visar icke rätt väderstreck, märker jag. Nora är hos ... Här afbröts kapten Storm af en äldre qvinna, klädd i en gammal snäf pelis och en sammetshatt, som för ett tiotal år sedan varit modern. Hon var liten, torr och mager, med gulblekt skrynkligt ansigte och en näsa så hvass, att den fullkomligt motsvarade det skarpa uttrycket i hennes små oroliga och blinkande ögon. — God dag, kusin Stein, god dag kapten Storm, sade den lilla qvinnan med brådskande röst och for af öfver golfvet med snabba och lätta steg, hvilka hade något ungdomligt. — God dag, kusin Brita, svarade gubben Stein med ovanligt sträf ton.