för att blifva sjuksköterska åt honom. Nöjet af att få sitta i en grann våning och ätas upp af kink och gnat afsäger jag mig. Lefve friheten ... söta pappa! — Friheten utan bröd, är just ingenting att stå efter, tycker jag, sade fadren sorgset. — Den fria fågeln hittar alltid något korn, och om hans frihet icke skänker honom någon förgylld boning eller läcker kost, så gifver den honom glädjen och medvetandet af sitt oberoende. Det korn, han med möda uppsöker, smakar honom så väl, och han vill icke bortbyta det emot det största öfverflöd i den rike mannens bur, emot hvars förgyllda galler han slår sönder sina vingar, blott för att få återvända till friheten i sina skogar. En sådan der otämjbar fogel är din Nora, kära, älskade pappa. — Och derför skall du väl också blifva ett rof för fattigdomens gamar. — Alldeles icke. Jag skall arbeta och draga ihop strå till eget bo, der jag och min make skola lefva så lyckliga. — Barn, slipper jag höra dylikt sliddersladder, utropade fadern. Vet du väl hvad du gör då du förskjuter Storm? Ja, det vet jag visst. Jag ber honom söka sig en maka, mera passande i ålder och tänkesätt. — Och med detsamma beröfvar du dina bröder ett stöd och en utsigt att få en ordentlig uppfostran; ty Storm har lofvat att bekosta gossarnes