Gotlands läns nya tidning – 4 februari 1864, sida 3

Huru helgas Söndagen af de flesta menniskorna? Likasom alla öfriga Guds bud förbises med stor liknöjdhet af de flesta menniskorna inom kristenheten, — få är juft det tredje budet, ett bland dem fom minst paaktas, — ja det är fom more Guds Heliga Lag litafom något annat dött och kraftlöst; men dens na Guds Lag, fom i de tio Budorden uttryckes, är nagonting werkligt lefwande med helig eldstil inristadt. Hwad är da or saken till detta förbiseende och den liknöjdhet, som rader hos de flefte? Jo, det är den otro på Guds ord, fom more detta blott wanliga ord, ej of Guds anda talade, och saledes ej nagot parts tande deraf anses behöfwas, — eller de der wanliga ursägterna framkomma: wi äro ju swaga menniskor; hwem kan taga det så noga; ingen kan bli fullkomlig; när man gör sa godt man kan, sa hjelper Gud nog, o. s. w. — talande om Gud: Han är sa god, Han tar det ej sa noga; skulle Gud, fom är kärleken sjelf, sörkasta oss, å nej. m. m. Att Gud är god, är wisserligen sant, ja Hans godhet och lärlek är obestriflig. Han will ju att alla mennistor slola frälsta warda och till sanningens kunskap femma — och Hans barmhertighet mot dem som känna sin synd, men söka nad för Christi slull. — Men wi skola oc komma ihag de andra Guds egenskaper, bland hwilka Hans rättfärdighet och helighet, som fans nerligen ej later dagtinga med obotfärdiga syndares inbillningar. Eftersom talet denna gång blifwer om Söndagen eller Sabbaten, huru den helighalles bland oss, ja ma wi sanning främmas, ifall nagon skam finnes i of. I ett land, der alla prunka