Gotlands läns nya tidning – 4 februari 1864, sida 3

deras smygställen förpurra kunde, så war det ock bara döden för dem — — —. Wår Lyth) war säkert en oförfärad buss och anwändes ofta i wådliga äfwentyr; men någon wän af Polackar i nutidens mening woro Swenskarne då ide, när han t. er. bland Wefmanlänningarne uti ifwern under marschen bortkastade tält: stänger, kettlar, yxor, m. m. och under ett Himla regn och omwäder anstormade och intog Lemberg, eller då han i Polen blef warse ett Llitet barn, ensamt sittande wid wägen, helt öfwer ludet fom tilling, swart och styggt, fom med ett morrande pekade fig åt fogen, der bönderna förskansat fig att förswara fin frihet, och när han snart Devefter ftacd wärjan igenom en Pelac, så att swarta hjerteblodet frusade ut. Här synes mindre menniskan än soldaten; och denne trorte på konungen såsom på en gud, twiflade alldrig på Sweriges rättwisa sak, och Polack, Dansk eller Rysse fälldes alla lika kallt af de långa wärjorna: och detta om fienden än war alldrig få talrik, under de grufligaste årslånga strapatser, da det ofta mar ganska snålt om brödstyck, natt och dag och i det wärsta wäder. Men krigsjfolkets gudsfruktan, def berghelsa och sagolika mannamod för fanans heder sammanhöll hären och gjorde allt oaktadt segrarne möj liga. (Forts.)