Gotlands läns nya tidning – 28 januari 1864, sida 3

— Madam Brigitta Hansen. — Och hennes boning? Flickan nämnde den. — Konungen hälsade vänligt och gick. Den sköna Margareta, som påfallande kallt och likgiltigt besvarat hälsningen, satte sig åter och tänkte snart icke mer på honom och på det förda samtalet. Fyra dagar förflöto och hans majestät lät icke höra af sig. På morgonen den femte dagen syntes i madam Brigitta Hansens väl torftiga, men ytterst Snygga enda rum en konungens kammartjenare med muntlig inbjudning: att Margareta måtte, åtföljd af sin moster, ofördröjligt förfoga sig till slottet, emedan hans majestät önskade tala med dem. Begge förskräcktes. Flickan strök de blonda lockarne ur pannan, likt en, som plötsligt väckts ur morgondrömmen, tror sig blott hafva drömt hvad som fyra dagar förut tilldr agit sig, då hon hörde denna högst oväntade inhjudning. — Irrar ni er icke? frågade mostern. — Nej, nej! ropade flickan, som hastigt återvunnit sin fattning. Förlåt mig, moster, fortfor hon glad och obesvärad, ,att jag glömt för er herätta, att sistlidne tisdag händelsen förde mig tillsammans med en konungens adjutant — och att denne man, hvilken frågade mig om hvarjehanda, som jag sedan skall utförligt för er berätta, ibland annat frågade, om jag väl egde mod, att äfven inför konungen upprepa hvad jag sagt adjutanten?