Gotlands läns nya tidning – 21 januari 1864, sida 3

ryktet om konungens närvaro spridt sig till holsteinska sidan. Den 4 Jan. inryckte ett kompani österrikiske pionicrer i staden. Från Rendsburg telegraferades d. 6, att en dansk officer infunnit sig såsom parlamentär hos den tyske kommenderande officern och önskat att man skulle borttaga den vid slussbron planterade slesvig-holstenska fanan, emedan exckutionen inskränkte sig till Holstein och den planterade fanan var en straffvärd utmaning. Hans önskan blef dock afslagen. De österrikiska trupperna i Hamburg lida af den egyptiska ögonsjukdomen. 60 patienter ligga redan på dervarande sjukhus. nå Ett rykte säger att engelska flottans beordrande till Östersjön är afsedd för danska kustens försvar. För armeens räkning har nu en särskild fältpost blifvit af poststyrelsen anordnad, hvilket väckt stor belåtenhet. Rörande de två tyska stormakternas förslag att utjaga augustenburgaren ur hertigdömet Holstein yttrar Danska Dagbladet: Kan denna åtgärd vara allvarsamt menad? Man måste vara mycket naiv för att tro derpå. Ingenting skulle hafva varit lättare för Österrike och Preussen än att från första början hindra de upproriska demonstrationerna i Holstein. Om de österrikiska trupperna fått bilda teten af exekutions-armeen skulle det ej fallit någon in att proklamera hertigen, åtminstone så länge österrikarne varit tillstädes, och det är icke omöjligt att Holsteins besättande då egt rum i all fred och ro, utan att något inträffat som kunnat föranleda pretendenten attinfinna sig. Men Preussen och Österrike läto med afsigt Hannover och Sachsen öfvertaga hufvudrollen i hela farcen; den österrikiske generalen Gondrecourt tålde, uaturligtvis efter order, att hans trupper, som redan den 23 Dec. skulle ha besatt Altona, kontramanderades af hr von Könneritz, som lät sina sachsare gå i förväg och gaf Altonas invånare 24 timmars ,varsel, så att de skulle hinna få upproret riktigt satt i scen. Så skulle stormakterne icke ha låtit behandla sig, om de icke rent af önskat blifva tvingade dertill; det är icke saken sjelf utan ansvaret som Österrike och Preussen hyste betänkligheter för. Och nu hafva de sina saker så beqvämt inrättade som de kunna önska sig: de hafva framställt förslag, som synas någorlunda erkänna rättens och ärans bud, men de hafva blifvit öfverröstade, kantänka, och kasta nu med sårad värdighet ansvaret på förbundsdagen, liksom Pilatus tvående sina händer. (P. T.)