Gotlands läns nya tidning – 21 januari 1864, sida 2

— Sammansett swenskt och norskt statsräd hölls of K. M:t den 11 dennes. Aftonbladet tror fig weta att derwid förekommit frågan om sammankallandet af urtima norskt Storthing. Jnnan något beslut i norskt statsråd kommer att fattas i detta ärende förmodas norffa regeringens i Kristiania betänkande komma att infor dras. Af sednaste norska storthing äskades icke något färs skilot anslag till rustningar, och i Norrige finnas ide heller till regeringens disposition sådana reservanslag, som det s. k. stora och lilla kreditivet hos oss. Till gode män uti grosshandlaren C. I. Liljewalchs konkurs utsågos d. 11 Jan. inför magistraten i Stockholm grosshandlarne L. I. Hierta och L. N. Ene quist samt häradshöfdingen V. Tempelman. — Garibaldis ansökan om afsked ur italienska pars lamentet war åtföljd af en skrifwelse till hans walmän, få lydande: Caprera den 21 December 1863. Mine herrar! När jag såg att 229 deputerade uti italienffa parlamentet med sitt bifall beseglade köpesumman för ett stycke italiensk jord, få anade jag redan i mitt hjerta att jag ide ffulle ftå ut länge i kretsen af dessa menniskor, hwilka blindwis stympade det fäderneslands lemmar, fom de woro kallade att förena; men wänners råd, förtrös stan på bättre tider och en outsläcklig känsla af hängifwenhet för mina mwalmän läto mig uthärda på min poft. Men i dag, då jag fer Nizzas försäljning följer Siciz liens förnedring, denna fom jag är stolt öfwer att falla mitt andra adoptivsfofterland, finner jag mig tmuns gen att, o walmän, afsäga mig edert uppdrag, emedan detsamma fjettrar mitt samwete och gör mig indirekte medbrottslig i synder, som icke äro mina. Till detta steg beweker mig ide blott den kärlek jag är skyldig Si cilien såsom den modiga förposten i få många revolutioner, utan äfwen den tanken, att i afseende på detta land rätt och ära kränkes och hela Jtaliens wälfärd sättes på spel. Det oaktadt skolen J alltid finna mig med folket i wapen på wäg till Rom och Venedig. Med Gud: Eder G. Garibaldi. Swilket wrångwist och afwogt sinnelag men: niskor fan hysa, bewisar följande skrifwelse från Fahlköping: En besynnerlig företeelse af otacksamhet har wisat sig helt nyligen inom Sandhems församling, derigenom att uågra församlingsboer, med bonden Johan Johansson i Engeltorp såsom hufwudman, hos länsstyrelsen öfmers klagat det fattade kyrkostämmobeslutet om uppförande af ny orgel i Sandhems kyrka, till hwilket orgelwerk brufspatronen I. Lindberg på Dintestorp utfäst fig att bi draga såsom gåfwa med minst 2,000 R:dr, i hwillet egna öfwerklagande äfwen ingår ett oblygt klander af samme hr Lindbergs uppoffringar för Sandhems folk skolewäsende, hwilka med fastigheter, byggnader och fontanter uppgå till omkring 40,000 R:dr, oberäknadt all den tid och möda brukspatronen Lindberg för denna mwacs fra sak uppoffrat. Länsstyrelsen har dock resolverat det beswären icke förtjent afseende. — Hundskatten i Fahlun hafwa Stadsfullmäktige anslagit hel och hållen åt skarpskytteföreningen; dock skulle föreningen widkännas kostnaden för skattens upptagande. — Likaledes har beslutats i Westra Wingåker, der hunds skatten för 1864 beräknas till 400 a 450 R.:dr.