Gotlands läns nya tidning – 21 januari 1864, sida 2

litet rolig ut; men det var just hans svaga sida. Han ville skratta och låta andra skratta. Då han anlände till gästgifvaregården, fann han framför sig en större folksamling, packad kring en högröstad person, med klubba i sin hand. Det var auktion på stället. Ett, två, tre, ljöd det ur mannens mun, interfolieradt med: första, andra och sista gången, under det auktionisten på samma gäng svängde klubban öfver en omvänd tunna, nästan hotande att hvarje ögonblick slå in tunnbotten. Ur vägen, ropade vår muntergök och körde modigt och raskt in midt i högen af den täta massan, som drog sig förskräckt åt sidorna. Endast auktionisten förlorade ej konsepterne. — Åtta riksdaler, fortfor han, pass på! åtta riksdaler, varan är god; bättre att tänka för sig, än efter sig; åtta riksdaler, säger jag, ypperligt pris; stå inte och skym er sjelfva, se upp med ögonen, eljest stupa på näsan; åtta riksdaler, första, andra gången, ett, två, tre . . . skall det vara, så säg icke nej, åtta riksdaler, törsta, andra... Just i detta ögonblick hoppade brodern EF ur kibbitkan. Med ett skutt stod han på tunnbotten. Menige män drogo sig undan och sågo förvånade ut. — Första, andra, tredje, fortsatte emellertid auktionisten, åtta riksdaler. Jag slår för åtta riksdaler. Ett, två ... — Kör för nio riksdaler! ropade vår kurre.