Gotlands läns nya tidning – 31 december 1863, sida 3

n general, känd för sina roliga infall, berättade för ett fruntimmer den gamla historien om en officer, som fört oljud på gatan, blifvit tagen i brandvaktssax, lyckats slita sig derutur, men fått ansigtet något vanstäldt deraf. Ärret hade ådragit sig konung Gustaf III:s uppmärksamhet, som frågat hvarifrån det härrörde, och då det svarades honom: från saxen, antog han att det var från kriget, som tidigare rasat i Sachsen, hvarpå han i n: ådig ton yttrade, att sådant smijenade svärdsorden. Åhörarinnan trodde ej riktigt på ett dylikt yttrande af konungen och menade att det vore skada, om en orden komme att gifvas såsom belöning efter en dylik bragd. Men jag försäkrar er, min nådiga, gemälde den muntre generalen, att mången fått ordnar för mindre. än det. En Qväcksalvare från Småland gick för några dagar sedan förbi Ödeshög och träffade af en händelse på församlingens g gamla Organist, som är känd för sina löjliga infall. Qvacksalvaren frågade neml. om Organisten hade några krämpor, de må vara al hvilken sort som helst, hade han en mixtur, som ovilkorligen skulle hjelpa, hvarpå han fick till svar, att det enda onda han, Organisten, hade var kassafeber, och bad honom hälla ett par droppar i hans tomma plånbok. Han fick härpå naturligtvis ett nekande svar, och Organisten bad honom då icke gå omkring med lögn utan dra åt fanders.