Gotlands läns nya tidning – 12 november 1863, sida 3

Kungörelser. änsdjurläkaren Schoug, fom warit förordnad att undersöka och widtaga erforderliga atgärder till hämmande af en i Hangwahr och Lärbro socknar utbruten sjukdom bland swinkreaturen, har af: gifwit följande beffrifning ä denna sjukdom samt underrättelse om de derutaf angripna kreaturens behandling: Mefsling (Rödsjuka) hos Swinkreaturen. Denna sjukdom uppträder wanligen med baftigt förlopp få att de djur, hwilka blifwit anpripne af densamma, ofta äro efter ett dygns förlopp döde eller få swart insjuknade att nedjlagtning maste företagas. Sjukdomen igenkännes af det röda utslag, Hwilket är utbredt å större yta på kroppen. Sjukdomens orsaker äro bristande wattentillgång under den warma arstiden, de osunda och tranga swinhusen samt den dåliga skötseln för hwilken swinkreaturen äro utsatta. Sjukdomen är smittosam, hwarföre de sjuke böra afsöndras från de friska och införas uti torra boningshus. Döde djur böra på aflägsna ställen nedgräfwas och de hus, hwaruti dessa befunnits, forgfälligt rengöras. Som preservativ anbefalles snygga och sunda swinhus, djurens ständiga tillgang på rent watten samt syrlig föda. Behandlingen af de sjuke djuren äro följande: Wid sjukdomens början aderlatning medelst öronens afffärning. Under sommaren, djurens begjntning med kallt watten, men under sjukdomens uppträdande höft eller kallare årstid bör ingnidning ega rum med camphert spiritus eller terpentin å ryggen och extremiteterna. Skulle afföringarna wara tröga eller upphörde, ingifwes olja i dos af 3 till I qwarfer eller Engelsk salt från 2 till 4 lod, allt efter djurens sorlek. Aro deremot afföringarna NN pakommande och tunna, ingifwes linfröslem, tillsatt med endast få mycket utspädd swafwelsyra att detsamma smakar lindrigt surt. Af ofwannämnde slem bör gifwas djuren ett qwarter 2 a 3 gånger på dagen.