Gotlands läns nya tidning – 12 november 1863, sida 2

Wår tids Prester. (Forts.) En af de djupaste orsakerna till owiljan mot wår tids prester ligger just deruti, att deras ständ är af ur bildlig (idealisk) art och att deras allmänna werlsamhet, ehurn många enskilda prestmän såsom menniskor beflagligen stundom äro mwerldfeng barn och ganska felaftiga, dock alltid syftar och sträfwar till att på den fyndiga jorden förwerlliga den högsta sanning, rättwisa och jedlighet. Härwid är det naturligt att presterskapet under kampen för det högre oupphörligen maste komma ti strid med det lägre, eller alla de swaga menniskorna med de ras olater, ljufliga och kära men syndiga lidelser, brottslighet och sedliga elände; och det är derföre klart, att presterskapet fom sådant, ej heller dess enskilda medlems mar som ärligt wåga säga sanningen, alldrig kan finna nåd inför de syndfulla menniskorna i allmänhet. Ty desse, ständigt hindrade och efterhållne i alla deras werldskänslor och käraste böjelser af dessa stränge predikanter, mottaga sällan med ödmjukhet och till bättring en sådan helsosam deras själars och samwetens tultan, utan wända fig i stället med all bitterhet mot sina få ledsamma fededomare, förekasta dem deras eget werldsliga sinne och blott herrsklystna afsigter samt försöka på allt fött ned sätta, skada och motwerka dem enskildt och hela det and: liga ståndet; och slutligen ropar man helt högt, att pre sterskapet såsom onyttigt alldeles borde afskaffas. Men, hur skulle det då gå med sedlighet, dygd, allt allwar i werlden och med hela menffligheten, juft emedan wi alle äro få syndfulle, om prefterffapet, fådant det än är få som bestående af menniskor, om jordens falt, det fefwans de ordet om fynd, nåd och tvöft, om sanning, kristendom och rätt skulle förswinna på jorden, om religionens Iedstjerna dermed skulle fördunklas ibland oss! Lyckligtwis är detta lika otänkbart som det är omöjligt. Och äfwen i det werldsliga samhället och dess angelägenheter, hwem har, fom sagdt, deruti mer gagnat follet än presterskapet? hwem har ömmare kunnat wårda dess fattiga, hwem har först och kraftigast befordrat upplysning bland ungdomen,