Gotlands läns nya tidning – 10 september 1863, sida 3

— Stod detta fönster öppet? — Ja, jag tror det. — Välan, då var också någon här utan din vetskap. Och han måste ännu vara qvar här. Kanske det var en tjuf. Jag måste uppsöka honom. Du stannar qvar här. Kanske det var en tjuf? Han hade dock uttalat dessa ord med ett ironiskt uttryck. Men med ett fruktansvärdt allvar gick han till ett igenlåst skåp, som stod irummet. Han framtog en nyckel och öppnade skåpet. Hon darrade. — Hvad gör du, Hugo? — Det kan ju till äfventyrs vara en röfvare, sade han med nytt hån, med stigande, bitter ironi. — Och en röfvare, som man nattetid träffar i sitt hus, kan man enligt lagarne ostraffadt skjuta. Han framtog en dubbelpistol ur skåpet. — Hugo! — Ilvad är det? — Ilvart skall du taga vägen? — Jag står just och tänker efter det. Ilvarest kan röfvaren hålla sig? Sannolikast i mitt rum. ngesten ville qväfva henne. — Hugo! kunde hon blott frampressa. Hon måste ropa det ännu en gång. — Är du bekymrad för mig? Frukta ingenting! Jag kan visserligen äfven salla, men, jag svär det, dessförinnan skola kulorna i detta vapen hafva träffat sin man.