Gotlands läns nya tidning – 27 augusti 1863, sida 3

än de, som nyss förut kämpat i hustruns bröst. Detta var en strid mellan kärleken och hedern, de begge mäktigaste känslor, som kunna uppstå i ett manligt bröst. Han kunde icke fatta något beslut. Han ställde sig midt emot sin hustru. — Har jag hört den fullkomliga sanningen? — Kan du ännu tvifla? frågade hon förebrående. — Och du älskar mig ännu? — Jag har aldrig upphört att älska dig. Jag har alltid, alltid älskat dig. Hon hade likaledes sprungit upp. Hennes ögon fylldes åter af tårar. Men genom tårarne såg hon upp till honom med kärlek. Hon utbredde armarne Hon ville kasta sig till hans bröst, men vågade det icke. Han kämpade ännu fortfarande med sig sjelf. Han stod der mörk och sluten. Hennes tårar runno allt häftigare. — Har jag någonsin visat dig annat än kärlek? utropade hon. — Har du någonsin haft skäl att tvifla derpå? Han hade fattat ett beslut. IIan trodde henne. På detta sätt kunde hedern och kärleken snart förlikas. — För öfrigt, hvad förmå icke en skön qvinnas tårar uträtta? — Jag tror dig, Emilie. — Och du förlåter mig? — Jag förlåter dig. — Och du älskar mig ännu? — Ja, jag älskar dig öfver allting, högre än