Gotlands läns nya tidning – 20 augusti 1863, sida 3

Den sköna qvinnan inandades begärligt doften och vällukten. På en gång drog hon sig hastigt tillbaka från fönstret. Hennes ansigte blef purpurrådt. Hon hade knappt dragit sig tre steg tillbaka in i rummet. En oemotståndlig dragningskraft, en magisk makt drog henne åter till fönstret, hastigt, häftigt. I samma ögonblick öppnades salongsdörren helt oförmodadt. En storvext, vacker man, omkring trettio år gammal, inträdde i rummet. Den unga frun drog sig för andra gången tillhaka från fönstret. Ilvarje bloddroppe försvann hastigt ur hennes ansigte, men återvände lika häftigt dit ögonblicket derefter. — Pappa! — ropade den lilla flickan, lade sina dockor ifrån sig och kastade sig i famnen på den hemkommande, som hjertligt kysste sitt barn. Der stodo nu man och hustru framför hvarandra — doktor Brand och hans fru. Mannen tycktes kämpa med en inre rörelse. Frun tycktes bemöda sig att dölja sin förvirring, sin ångest. Ilan betraktade henne med en forskande blick. Hon försökte äfven att obesväradt upplyfta ögonen till honom. Så stodo de tigande midtemot hvarandra. (Forts.)