Gotlands läns nya tidning – 6 augusti 1863, sida 3

jag varit, en sådan skjortknappsslafvinna kunde jag säga. Du vill låta sy i den af någon annan, inte så, Blomberg? Nej, Blomberg, nej så länge jag lefver, får det inte ske! När jag är död, och det lär väl inte dröja så länge, med alla, hvad jag nu måste uthärda, när jag är död, säger jag. — Hvad du är för ett känslolöst odjur, som kan ligga och snarka så! Du snarkade inte? Ja, så säger du alltid; men det hör nu inte hit. Du vill således låta sy i dina knappar af någon annan? Ja, jag skall allsinte undra på det. Jag borde öfverhufvud inte undra på någonting numera. Inte på någonting! Folk har alltid sagt mig att det skulle så gå, och nu ha skjortknapparna öppnat ögonen på mig. Men hela verlden skall få veta hur grym du är, Blomberg. Sedan jag i så lång tid har varit din trogna hustru, säger du att någon annan skall få sy i dina skjortknappar! Jag är således inte längre fru i mitt eget hus? Ack, Blomberg, jag vill inte för allt i verlden ha på mitt samvete, hvad du har på ditt! Jag skulle inte vilja behandla den simplaste menniska så, som du behandlar mig. Du är inte öfverdrifven? Du är öfverdrifven Blomberg, eller gemen, som är ändå mycket sämre. Jag får inte engång tala om en skortknapp utan att man hotar att inte mer respektera mig. i mitt eget hus. Blomberg, du