Vicksburgs sall berättas hafva i den amerikanska norden helsats med hänförelse och i Washington hafva deputationer och solkförsamlingar begifvit sig till presidenten Lincoln att lyckönska honom. Presidenten, general Halleck samt ministrarne Seward och Stanton lära vid dessa tillfällen hållit tal. Hr Seward sade bland annat, att man hade klandrat honom för att han spått att rebellionen inom 90 dagar skulle blifva qväfd, men att denna spådom nog skulle gått i fullbordan, om man hade velat lyssna till patrioternes rådslag. Endast hoppet om utländsk hjelp hade hållit rebellionen uppe. Hade de utländska nationerna låtit amerikanerne hållas för sig sjelfva, så skulle striden redan nu varit slut. Från Sydamerika erfar man att inbördes krig åter utbrutit både inom den Argentinska republiken (Buenos Ayres) och republiken Uraguay (Montevideo). Hvad ställningen inom konungariket Polen och de forna polska provinserna beträffar, så försäkra de polska tidningsorganerna att kriget fortsättes i hela dess förra omfång, att hvarken nationalregeringens eller de stridande polackarnes ifver lidit något afbräck, att oaktadt flera svåra motgångar och förluster af menniskor, vapen och ammunition, alltid nya utrustade skaror uppträda på krigsskådeplatsen och slutligen att i Lithauen nu uppträda större insurgentskaror än någonsin förut. Sanningen af alla sådana uppgifter äro vi nu lika litet som förut i tillfälle att bekräfta eller bestrida. Anmärkas må endast, att på senare tiden äro berättelserna om i Polen förefallna strider mycket korta och summariska; merendels nämnes blott att en strid stått der eller der, stundom med, stundom utan angifvande af utgången. Hvad man emellertid med visshet kan sluta sig till af underrättelserna från båda sidor är, att om, såsom ofta händer, ryssarne med sina öfverlägsna antal och hjelpmedel slå och skingra en insurgentskara, så församla sig åter de spridda qvarlefvorna deraf och lyckas ofta förena sig med andra skaror samt uppträda ånyo för ryssarne lika besvärliga som förut. Den sista ryska utskrifningen af 10 man på 1,000 drabbar ej hela befolkningen, utan vissa bondeklasser; adel, tjenstemän, köpmän, gillen, industriidkare m. m. äro derifrån fritagne och hela denna utskrifning tros ej gifva mer än omkring 300,000 rekryter. Man beräknar att Rysslands armå nästa vår kan uppgå till högst 500,000 man. Det försäkras bestämdt att lugnet i Podolien och Volhynien är fullkomligt återstäldt, och denna försäkran finner äfven sin bekräftelse i den omständigheten, att på många veckor inga strider derifrån berättats, om man undantager Wysockis misslyckade försök att infalla i Volhynien. I Lithauen betalar generalen furst Murawiew, enligt en officiel kungörelse, 3 rubel silfver till hvarje bonde som aflemnar en obeväpnad insurgent, men 5 rubel om insurgenten tagits med vapen i hand. Den 17 dennes affördes från Wilna till Siberien 30, till straffarbete dömda unga insurgenter. De sista, till den 15 Juli gående, underrättelserna från Newyork förmäla att Port Hudson den I Juli gifvit sig på nåd och onåd åt unionstrupperna under general Banks. Genom intagandet af Vicksburg och Port Hudson är sjöfarten på Mississippi åter i Förenta Staternas våld, en vigtig omständighet äfven derutinnan, att de vestra stafnrukttnyocmm——————————-—-—— Zz CL2 22 2X 2 ? K— ditt retliga lynne, Blomberg. Det är en lycka