Gotlands läns nya tidning – 6 augusti 1863, sida 2

binda sig, inte en gång vid den alldrabästa man i verlden, det vet jag då bestämt. Hvad de då skulle ta sig till, Blomberg? Alltid blefve det något bättre än med er. För öfrigt när jag tänker rätt på saken, så tror jag alldeles inte att knappen feltes. Förmodligen slet du först bort den för att sedan få någonting att gräla öfver. Ja, det är du nog i stånd till! Jag kan ingalunda tro, att knappen skulle ha farit bort; ty jag är öfvertygad om, att ingen fru är sorgfälligare och samvetsgrannare med sin mans skjortknappar än jag. Jag får bara säga att det förefaller mig högst besynnerligt. Nå, en tröst har jag då åtminstone och det är, att det inte kan vara länge på det här viset. Ditt elaka lynne pinar mig till döds, och jag skall inte länge vara dig till last. Ja, skratta gerna! Jag tror nog du skulle skratta åt det! Det tviflar jag inte det minsta på! Det är din kärlek, din känsla! Jag vet att mina krafter taga af för hvar dag, fast jag inte säger något. Och när jag inte finns mera, då få vi se, hur din andra fru ser efter dina skjortknappar. Du lär der väl bli varse skilnaden. Ja, Blomberg, då skall du tänka på mig, ty då har du förmodligen inte en enda knapp i hela skjortan! Nej, jag är visst inte hämndgirig, Blomberg! Det har då ingen sagt utom du. Hvad säger du? Har ingen heller kännt mig så väl? Det har alldeles ingenting med den saken att göra. Ja, för allting i verlden ville jag inte ha