Fru Blombergs sparlakanslexor. Fritt efter Douglas Jerrold. Sjunde lexan. (Öfver Blombergs skjortknappar). Nå, Blomberg, nu hoppas jag du är vid litet bättre lynne än i morse. Du behöfver inte börja hvissla: man går inte till sängs för att hvissla. Men så gör du alltid. Jag får inte säga ett ord, utan att du söker förolämpa mig. Förr brukade jag alltid säga att du var den bästa menniska på jorden, men nu begynner du bli en riktig ond ande. Skall jag lemna dig i fred? Nej, jag lemnar dig inte i fred! Det här är den enda tid på dagen då jag kan få tala med dig, och derföre måste du höra mig. Hela dagen igenom skall jag gå och träla och ändå inte en gång få säga ett ord om aftonen? Gud skall veta hur sällan det för öfrigt är, som jag öppnar min mun! För det att en enda gång i ditt lif en knapp felas i din skjorta, gör du ett spektakel och svär som om verlden skulle gå under. IIar du inte svurit? Blomberg, du vet inte hvad du gör, när du råkar utom dig. Du rårade inte utom dig? Verkligen inte? Nå då vet jag också inte hvad vrode är, och det tänkte jag ändå att jag