Gotlands läns nya tidning – 16 juli 1863, sida 2

göra det och du inte heller, om du låter det gå som nu, kastar bort pengar och bringar dina barn till tiggarstafven — för att oupphörligen kunna köpa paraplyer. Hör du hur det regnar, Blomberg? Jag frågar om du hör det. Men jag bryr mig inte om det: i morgon går jag till mamma och det till fots — och du vet att jag drar döden på mig utaf det. Kalla mig inte oförnuftig, Blomberg; det är du som är oförnuftig. Du vet att jag inte kan ha utankängor, och utan paraply får jag helt säkert snufva i vätan: det får jag alltid. Men hvad bekymrar det dig? Alldeles inte. Du frågar inte efter om jag blir sjuk och får ligga till sängs. Då blir det väl åter en snygg apotheksräkning. Ja, det lär inte slå felt. Då skall du väl lära att ta dig i akt en annan gång och inte låna ut något paraply. Det kan till och med hända att jag tar döden på mig af förkylningen; men förmodligen är det just derföre som du lånat ut paraplyet, kan jag förstå. Mina kläder komma just att se vackra ut, när jag blir tvungen att traska ut i ett sådant regnväder. Min hatt blir då säkert förderfvad. Behöfver jag inte ta den på mig? Jo, min kära Blomberg, den tar jag bestämdt på mig. Jag vill inte, för att göra dig eller någon annan till viljes, gå ut på gatan som en fogelskrämma. Gud ska veta, att det inte är ofta som jag kommer utom dörrn. Jag kunde likså