Gotlands läns nya tidning – 16 juli 1863, sida 2

den i går. Liksom nånsin en menniska skulle burit ett paraply tillbaka! Der — hör du? Det blir allt värre och värre. Det är en ordentlig syndaflod, och det har nu hållit på i sju veckor, hela sju veckor. Och vi, som nu inte ha något paraply! Jag kan undra hur barnen skola komma i skolan i morgon, Inte få de bli lungvåta, det vill jag bestämdt inte. Nej, de skola bli hemma och hellre inte lära någonting, än gå i skolan och bli våta. Och, när de vexa upp, hvem ha de då att tacka för att de inte veta något? Ingen annan än deras far. Folk, som inte har någon känsla för sina barn, borde aldrig bli fäder. Men jag vet hvarför du lånte honom paraplyet; ja, jag vet det ganska väl. Jag ärnade i morgon gå till min goda mor på en kopp the: det visste du, och desföre gjorde du så med flit. Säg ingenting! Du tycker inte om att jag går dit, och tar det allraminsta tillfälle rakt för att hindra mig från det. Men inbilla dig inte det, Blomberg. Om det också öste ner som med såar, går jag i alla fall. En droska tar jag inte heller. Hvar tror du att pengar ska komma ifrån? Du har redan fått en hop förnäma ideer i hufvudet i din klubb. En droska, jo, det vore just sättet! Det skulle kosta mig femtio öre — femtio — nej, det blefve en riksdaler; ty återfärden måste också betalas. Droskor, det tillstår jag! Jag skulle just vilja veta hvem som skall betala dem. Jag kan inte