Gotlands läns nya tidning – 9 juli 1863, sida 2

Hur kan en anständig karl tillbringa sina aftnar på källarn! Du tror, Blomberg, att du går dit för det förståndiga samtalets skull. Men jag kan undra hur många af er skulle fråga efter detta så kallade förståndiga samtal, om j inte derjemte singen er vedervärdiga toddy och rökten er ännu vedervärdigare tobak. Sista gången, då du kom från källaren, hade jag hufvudvärk af det en hel vecka. Men jag vet hvem det är som för dig i förderfvet. Det är den der eländiga menniskan Schönmark. Han har redan krossat sin egen stackars frus hjerta och tänker nu — men inbilla dig inte det, Blomberg — jag skall inte låta störa mitt sinneslugn, om du också vore den allrahästa man i verlden. Ja, jag vet nog, att du inte frågar efter det, så länge verlden tror dig vara god; men verlden har ingen aning om hur du uppför dig mot mig. Den skall få veta det — det har jag föresatt mig! Hur kan en man öfvergifva hemmets lugna sköte för att med menniskor, som för hans skull inte skulle kröka ett finger, om de också dermed kunde rädda honom från galgen — hur kan cen man, säger jag, sitta tillsammans med sådana menniskor och röka och dricka, hur kan en man lemna sin hustru — och till på köpet en god hustru, som jag gerna sjelf kan säga om mig — för en skara källarbröder? Ja, det är en skam, Blomberg, ett oerhördt barbari! Ingen man, som hade en gnista kärlek för sin fru, skulle kunna göra något sådant.