Gotlands läns nya tidning – 9 juli 1863, sida 2

— Angående öfwerste Lapinskis expedition ut: talar åtskilliga tidningar sina olika omdömen, det ena ofta i strid med det andra. För att i någon mån Häfwa åtskilliga möjligen missledande omdömen och närmare belysa de werkliga förhållanden anföra mt ur Poftz och Jnrikes Tidningar följande: Atskilliga tidningar, äfwen fådana, fom erkänt lämpligheten af regeringens beslut att lata på ett örlogsfartyg föra öfwerste Lar pinjti och hans trupp till England, hafwa deremot klandrat, sasom inhumant oc) waldsamt, det sätt, hwarpa landshöfdingen och mi litärbefälhafwaren på Gotland werlställt regeringens förestrift om Lapinstis och alla hans följeslagares afwäpning och qwarhallande i Klintehamn till örlogsfartygets ankomst. Detta klander synes oss fullkomligen oförtjent, om man utgår från den förutsättningen, att regeringens befallning borde werkligen utföras; en förutsättning, som för oss är axiomatist. Fran truppens langwariga wistelse i Malmö war det temli gen bekant, att den, med mänga utmärkta egenskaper för öfrigt, ide i fraga om tiden för fin wistelse pa swensk jord uppfyllt de förbindelser, fom anföraren eller fommifarien iklädt fig i förs hallande till swenska embetsmyndigheter. Disciplinens band emellan anförare och trupp hade ocksa wisat fig föga fast under fednaste tiden i Malmö, och likasa på Gotland. När da bärtill fom, att flera af truppens medlemmar hörde fig om efter ffjuts till ätslilliga delar af ön, dit de fade fig medföra rekommendationsbref, — ett förhallande, fom antydde, att landstigningen på Gotland war, om ide asyftad, atminstone förutsedd före den misslyckade expeditionen åt Memelstrakten — sa hade läns och militär-ftyrelfen full anledning att anwända wäpnad matt för de fig s. k. polsle refjandes? sammanhallande i Klinte oh att dit med tjenliga medel aterföra dem fom, äfwen under förebärande af annan nationalitet, wille aflägsna sig fran ön. Med annat förfarande skulle det kunnat inträffa, att mid Oräddsdl ankomst främlingarne warit spridda och deras samlande om bord saledes blifwit, helt enkelt, en omöjlighet. Wid den anbefallda afwäpningen kunde man wäl icke heller gå mera humant till wäga, än fom ffedde, da anstand dermed lem nades öfwer ett dygn och Lapinski äfwen derefter fit behalla fin fabel jasom ett hederstecken för truppens befälhafware. Med ett ord: all den humanitet i formen synes wara från swensk sida iakttagen, fom lät fig förena med ett wäl behöfligt allwar i sak. Man far härwid ej förbise det swåra answar, som stulle drabbat landshöfdingen och militärbefälhafvaren, om han hållit den swensta truppen ur stand att werksamt uppträda, under det att främlingarne, hwilka ide wisade fig särdeles beredwillige att rätta fig efter meddelade föreffrifter, fortfarande woro bewäpnade. Om samma sak skrifwer en Stotholms-forrefpondent följande raisonnementer, hwilka wi anse förtjente att äfwen här å orten blifwa allmännare bekanta: En tilldragelse, som nära nog uteslutande ådragit fig upp märksamheten här, är Lapinskis ateruppträdande pa froenft botten, neml. wid Klintehamn pa Gotland. Efter att i Malmö hafwa tillkännagifwit fin önskan och af sigt wara, att inskeppa fig och fina följeslagare till England, samt efter att hafwa af swenska kronan emottagit ett ide obetydligt understöd, för att werkställa denna fin afsigt, afseglade expeditionen först till Köpenhamn, hwarifran den på ett danskt fartyg styrde kurs ät England; men kommen i Nordsjön, wäntades öfwerste La pinffi der of ett annat danskt fartyg, till hwilket han, jemte fin trupp, förflyttade fig, hwarefter expeditionen, under, dansk flagg, änyo passerade fundet samt sahmda aterwände till Östersjön, för att landstiga på något stålle å ryska eler preussiska kusten. Läfac ren känner redan att landstigningen misslyckades, samt att erpedi tionen derefter begaf fig till Klintehamn. Telegrammer hafma äfwen underrättat om hwad som sedermera der tilldragit fig. Oss synas regeringens atgärder i alla afjeenden wara förtjenta of bi fall. J närwarande stund kunde Swerige icke lata nagon del af sitt omrade förwandlas till en — för att sa uttrycka oss — depöt för polffa insurgenter. Sä fär Polens fak än är för hwarje swensk, fa högt man än må uppfatta det polska folkets ädla frihetskamp och sa ifrigt man än må önska den framgang, fon och bör dock Swerige ide öfwerskrida den gräns af matta och försigtighet, iom westmakternas handlingssätt gifwer wid handen. I den pagaende striden maste Europas frisinnade stater följas åt samt taga jemna och lika steg med hwarandra; hwarje förhastande här eller der skulle endast framkalla politisk oreda — snarare ledande ifrån än till — ett allmänt önskadt, med warma och lifliga förhoppningar motsedt, stort mal. Skulle ock Swerige finna sin ära och sina intressen bjuda dess deltagande i ett krig til Polens förmån, bör likwäl beslutet wara resultatet af de europeiska makternas förenade radslag, ide följden af en tillfällighet eller af enskilda, underordnade sräl. Lapinstis expedition bör ej funna blifwa nagon krigsorsak. Wid tilldragelserna på Gotland har derwarande högsta militärmyndigbet, generalmajoren och landshöfdingen H. Gyllenram haft en gans ffa fwar uppgift att lösa. Enär wi blott känna omständigheterna af de ingångna telegrammerna, wåga wi ännu icke afgöra, huru wida han fullkomligt lyckligt löst den gordiska knuten. Med fänneHur kan on ancftäånd: ELarl ftUHY;nOa alna aft I