Gotlands läns nya tidning – 28 maj 1863, sida 3

Kejsar Paul I var den medelpunkt, omkring hvilken det nordiska förbundets alla krafter hade koncentrerat sig. Med hans sista andedrag under Benningsens fältbindel sönderbrast detta för England så fruktansvärda förbund. Kabinetten i Köpenhamn och Stockholm, som icke mera kunde operera tillsammans med det ryska, skyndade att draga sig tillbaka. Efter Pauls död hade Pahlen och Subow delat makten, men likväl icke förenat sina systemer. Den förre ifrade för upprätthållandet af qvadrupel-alliansen, den sednare ville åt Engelsmännen offra den beväpnade neutraliteten. Kejsar Alexander, trött vid Pahlens efterhängsenhet, öfvergick på Subows sida. Den engelska politiken blef dädanefter äfven det ryska kabinettets. Fördraget af den 17:de Juni 1801 sprängde fullständigt den nordiska koalitionens band. Sverige, som icke mera kunde stödja sig på Ryssland, undertecknade akten af den 18:de Maj, hvarigenom det upphäfde sequestern på alla i dess hamn liggande engelska skepp. Danmark gjorde detsamma; men icke desto mindre hämnades England på detta rike. — Sjökriget i Östersjön var slutadt.