Gotlands läns nya tidning – 21 maj 1863, sida 2

heller underligt, då en son kastat den naturliga kärleken till sin sar ifrån sig, liksom en obetydlig leksak. Denna tidens snigelgång påminner mig om, att jag mellan klockan 11 och 12 har andra saker att uträtta. På slaget 11 skall den gamle dödgräfvaren finna sin man på ort och ställe. Paul satte sig åter med häftighet till sitt skrifbord och skref under loppet af en half timmes tid ordres att häkta de mot honom sammansvurne. Hans hand darrade, då han stod i begrepp att på papperet teckna Alexander. Detta namn skulle han dock aldrig mera komma att skrifva. Ett oredigt buller hördes från försalen in i kabinettet. Vapen slamrade i förmaket; en af de vaktbafvande husarne hade råkat i handgemäng med flere personer .... Eder hördes emellanåt; derpå följde ett tungt fall och ett doft stönande. Den af de begge husarerne, som lyssnat på kejsaren under hans monolog, hade — liksom Judas Ischariot — förrådt sin herre och mästare. Han hade genast efter de sammansvurnes inträde försvunnit ur försalen. Den andre, som satt sig till motvärn, låg sträckt till golfvet tvärs öfver dörrtröskeln, men höll ännu låsvredet uti sin i dödskampen sammanknutna hand. Öfver hans blodiga kropp, och under det att den från Michaelspalatsets torn ljudande klockan slog halt 12, stego de tre män, på hvilka Istvan hade lyssnat 1 trädgården, in i kejsarens kabinett. Pahlen och Subow gingo främst.