om den vaknande skandinavismen och om nödvändigheten att förstärka de ryska trapperna i storfurstendömet. — Emellertid blifva tolf krigsskepp, hvaraf de flesta med ångmachiner, sullständigt armerade; tre skepp äro redan ute på kryssning och sex andra skola med det första från Kronstadt gå ut i östersjön. Polska insurgenterna har på sista tiden samlat sina många små afdelningar till större corpser och sålunda — vare sig dertill nödgade af ryssarnes förändrade stridssätt eller af någon annan anledning — öfvergifvit det förra partigängarekriget för att på öppna fältet möta sina fiender. Ett annat faktum, som framgår af de sista tidningsberättelserna, är det, att de polska insurgenterna på senare tiden börjat ansenligen förstärkas af fransmän och italienare. Det påstås i sammanhang härmed, att Mieroslawski är den som organiserat dessa förstärkningar. Sedan den 1 Maj, heter det, står Mieroslawski i spetsen för sin nya afdelning i sydvestra delen af konungariket Polen och har 4 kanoner; det uppgifves också att det var han som anförde insurgenterna i träffningen vid Igolomia den 4 Maj, der de blefvo slagne. Chefen för de s. k. dödszouaverne, fransmannen Rochebrun, lärer åter befinna sig i Polen. Vidare berättas det att den hemliga nationalkomitön genom ett dekret af den 1 Maj utnämnt den talangfulle och med stor militärisk bildning utrustade officeraren Jordan till befälhafvare öfver samtliga i woiwodskapen Krakau och Sandomir opererande insurgent-stridskrafter. — Ostdeutsche Post påstår sig känna att ytterligare 2,000 italienare och fransmän stå i beredskap att öfver galiziska gränsen gå in i Polen. Den revolutionära stadshufvudmannen i Warschau har genom en ny dagorder förklarat för landsförrädare och ställt utom lagens skydd en hvar som försöker att för den ryska regeringens räkning indrifva skatter, och hvarje medborgare, som är utsatt för sådant försök, ålägges att genast underrätta stadshufvudmannen derom. Äfvenså åligger det alla handtverkare o. s. v. att genast inrapportera om ryssarne häkta någon gesäll eller lärgosse för att dermed stärka rekryteringen. Sednare berättelserna om de sista striderna i Polen äro ej fullt så ofördelaktiga för insurgenterna, som telegrammen derom läto antaga. Vid Tapily uthärdade Jezioranski en strid, som räckte från kl. 9 på morgonen till 1 på e. m., der polackerne behöllo platsen mot 3,500 ryssar och der insurgenterne skola fått endast 32 man döda och 54 sårade, men ryssarne af båda slagen tillsammans 400 man. Tolf finska jägare skola hafva stupat på österrikiskt område och blifvit begrafne af österrikare. Deremot hade insurgenterne vid Glinki blifvit slagne och förskingrade den 5 Maj efter en fem timmars strid, der ryssarne förlorat 50 och polackerne 80 man. Det uppgifves nu af korrespondenter från Paris, att kejsar Napoleon af Ryssland fått löften som äro tillfredsställande, ehuru de ännu ej kunna offentliggöras, samt att franske kejsaren föreslagit en kongress af alla första och andra rangens makter till den polska frågans lösning och tackat Ryssland för dess medgifvande att denna fråga är af europeisk natur. Enligt La France skulle Ryssland hafva till principen gillat hållandet af en sådan kongress. (P.-T.) —— ——