Gotlands läns nya tidning – 21 maj 1863, sida 2

ren vinkade tigande åt generalen att aflägsna sig och förblef stående i djupt begrundande midt i kabinettet, ännu sedan ljudet af generalens förgyllda kopparsporrar långt för detta förklingat på marmortrappan och sedan denna flugit tillbaka till den trädgårdspaviljong, der Istvan en knapp timme förut varit ett osynligt vittne till den sällsamma underhandlingen. ,David och Absalon! mumlade Paul I, i det han slungade en mörk blick i den stora venetianska spegeln, har jag då verkligen redan blifvit så gammal? Derefter for han ännu en gång med ena handen öfver den höga pannan. Jag vill ännu en gång bjuda dem spetsen, sade han, ,och dessa den gamla Strelitzer-naturens kabaler skola icke beröfva mig en enda minut af min nattro. — Men, hvad tänker jag på? . .. Jag har ju ännu en sak till att uträtta i dag. Rigase: Mitt rendezvous får jag icke försumma! Jas vill göra den gamle lycklig och, såsom jag alltid varit van, äfven i dag vara punktlig på minuten. Han drog upp sitt fickur och kastade en blick derpå. Dimitri, en af de båda vakthafvande husarerne i förmaket, hvilket på ryskt vis hade ett litet glasfönster i dörren, hade under tiden noga gitvit akt på ezaren och afhört hans monolog med stigande uppmärksamhet, utan att kejsaren märkte det. Hm! klockan är blott 101! yttrade czaren misslynt. ,Det ser ut, som om tiden sjelf hade glömt att bruka sina vingar. Nå det vore ej