Gotlands läns nya tidning – 13 maj 1863, sida 2

De politiska åskmolnen hängde tungt och hotande öfver Storbritannien; men Gud, den allsmäktige, blåste — och den fruktansvärda nya armadan skingrades i alla väderstreck! En tät snöyra insvepte, om qvällen den 23:dje Mars 1801 den isbeklädda Newafloden i sina hvirflar, då dödgräfvaren Istvan trängde sig fram mellan tre täckvagnar, hvilka tillspärrade den smala gata, som ledde till det palats, hvarest fru von Grebesow, syster till den brittiske agenten i S:t Petersburg, bodde. I den första, af två blekgula kossakhästar dragna, temligen oansenliga vagnen satt en mager, blek man, med ett ordensband på bröstet, men med sitt inre synbarligen sönderslitet, mörkt stirrande framför sig och försjunken i tankar. I den andra vagnen satt en lika blek man i grön generalsuniform, med markerade energiska ansigtsdrag och beväpnad med en huggvärja. Han böjde sig något tillbaka och såg uppåt, liksom om han genom de fallande snöflockarne velat utforska, huruvida hans lyckostjerna kunde skönjas på det natthöljda fästet. — Den tredje vagnen inneslöt en liten elegant herre med ehanean bas och flacon. klädd på samma sätt som en af den fordne Louis XIV:s af Frankrike förmaksuppvaktande svit. Desse tre män stego ur framför fru von Grebesows palats, men begåfvo sig likväl icke upp för den breda marmortrappan, utan långs en smal gång in i förstugan och ut i trädgården.