Gotlands läns nya tidning – 26 mars 1863, sida 2

lagd och af badarmästaren föreskrifvet, att omslag af ättika och vatten skulle bytas om hvar halftimme. Dermed borde fortfaras i tio å tolf timmar, hvarefter förbandet skulle läggas på såret etc. Bengt frågade gossen hvar han bodde. Den lilla sårade pilten sade honom då, att hans bostad var långt borta på Majorna; att han varit sjuk, och att han gått ut för att tigga ihop till bröd åt modern och sin lilla syster. Han hade förgäfves begärt en almosa af de förbigående; den dagen ville man ej gifva honom något, hvarföre han begifvit sig utanför staden för att i några af bondgårdarna deromkring försöka skaffa sig bröd. Han hade likväl blifvit så trött efter att ha gått ett stycke, att han icke orkat längre, utan slagit sig ned vid vägen. En herre kom ridande, under det han satt der. Gossen räckte ut handen och bad om en slant. Till svar härpå kastade ryttaren ett mynt åt honom, och i glädjen deröfver störtade den lilla tiggaren fram helt nära hästen, som i detsamma gjorde en sats och gaf gossen ett slag med bakhofven, så att han tumlade till dikeskanten och dervid tappade slanten. Lilla Pehr, detta var gossens namn, gret vid tanken på att han nu ändå icke hade något till bröd för sin stackars mor och lilla Greta. — Gråt icke, tröstade Bengt, och så skall jag nog laga, att du och din syster och mor få mat.