Gotlands läns nya tidning – 26 mars 1863, sida 2

Fru Aurell gjorde sig snart underrättad om hvad som den föregående dagen händt, och under det hon lyssnade på qvinnans berättelse, kände hon sig djupt rörd öfver den tacksamhet denna för hvartannat ord lät undfalla sig. Vi vilja imellertid i korthet redogöra för hvad som passerat. Bengt och hans kamrater hade varit stadda på hemvägen. Några af de sednare skiljde sig redan från de öfriga för att skynda till sina föräldrar, då Bengt får det iufallet att at ett träd skära sig en käpp. Under det han var sysselsatt dermed, fortsatte kamraterna vägen till staden. Plötsligt får Bengt höra ett häftigt skrik från stora landsvägen. Det var ett barns jemmerrop. Utan att en sekund betänka sig, skyndade han dit, hvarifrån skriket kom, och fann en liten tiggargosse liggande på kanten af ett dike, nedsölad af blod, under det en ryttare i full karrier försvann vid krökningen af vägen. Bengt lyfter upp tiggargossen och finner dervid, att parnet fått ett djupt sår i hufvudet tvärs öfver pannan, hvarifrån blodet rann. Att binda näsduken om såret för att hämma blodet och sedan taga gossen på sina skuldror och bära honom in till staden, var något, som föll alldeles af sig sjelst för Bengt. Han förde den sårade till närmaste fältskärsstuga, der såret blef tvättadt, en kompress på