Gotlands läns nya tidning – 12 mars 1863, sida 2

— Er festmiddag gafs den 24 Febr. å hotel Phenir af Ridderskaret och Ådeln till uttryckande af dess sympatier för det Kongl. representationsförslaget. Omkring 100 ätlingar deltogo i densamma och gåfwo derigenom en borgen, att de sätta fosterlandets lyda och gagn frame för enskilda fördelar. Festens glanspunkt war baron Hugo Hamiltons tal, hwilket war af följande lydelse: Sedan Rikets Ständers Konstitutions-utskott tillstyrkt det af K. M:t i nåder framlagda förslaget till ny riksdagsordning, och detta salunda enligt 81 Äå regeringsformen är hwilande till flutlig behandling wid nästinstundande riksmöte, hafwa wi, här förfame lade ledamöter af Swea rikes ridderffap och adel, anfett tiden wara inne för att i underdanighet uttala war tacksamhet inför war äl ffade Konung, för det han latit utarbeta detta förslag, fom i alla delar af riket blifwit med en ja allmän belatenhet emottaget och som nu lyckligen genomgått fin första af grundlagen föreskrifna behandling. De känslor, som wid detta tillfälle uppfylla wåra bröst, kunna ej wara af alldeles enahanda beskaffenhet med dem, som uttalas af de hittills orepresenterade inom nationen, ej heller med dem, som hysas inom de klasser, som wäl redan äro representerade, men fom genom det afgifna förslaget tillförsäkras utwidgade rättigheter. Den swenska adeln har fullt skäl att högt wärdera den dyrbara företrädesrätt den ärft från mördade fäder eller erhallit fom belöning för uppoffringen af fina bästa krafter i fosterlandets tjenst, rättigheten att, utan att behöwa efterfika någons ynnest, ega att mid uppnadd politist myndighetsalder deltaga i radslagen om får derneslandets allmänna angelägenheter, och att dymedelst hwar och en i man af fin förmåga bidraga till det allmänna bästa. Adeln fon ej heller medgifwa, att denna rättighet blifwit få utöfwad, att den bör anses förwerkad, utan wagar den pasta, att de allmänna ärendena blifwit med insigt och sakkännedom behandlade inom riddarhuset, att ridderskapet och adeln städse haft rikets stora intressen för ögonen och i de flesta fall tagit initiativet till wigtiga reformer — ja, att det mera än en gang warit swenska adeln som statt främst, da det gällt att emot maktens inkräcktningsbegär eller medstands misssförstadda ifwer förswara swenska folkets urgamla frihet, nationens rätt att blifwa hörd i alla frågor rörande landets wäl i inre eller yttre afseende — och att besluta i allt som rörer beskattning. Det är saledes en stor och werklig uppoffring, som nu åter äskas af swenska adeln, den största, sedan den redan förut afsagt sig den uteslutande rättigheten att ega skattefri jord och afstatt fran förmanen att innehafwa wissa af rikets högre embeten. Om mi da juft genom wärt sammanträdande på detta rum förklara oss beredwilliga att, i hwad på oss ankommer, afsäga oss ofwannämnda war dyrbara sjelfstrifwenhet, maste det wara wigtiga och öfwerwägande skäl, iom föranleda os dertill, ej dagens windkast, ej heller ett blott eftergifwande för dagens stridsrop. Redan det, att landets konung nu för andra gängen till Nikets Ständers pröfning ansett fig böra framlägga ett förflag till representationens ombildning på grund af samfälta wal, maste då för oss wara en anledning att åt detta förslag egna den noggran naste pröfning, äfwensom till det medgifwande att nya förhallanden inträdt, som kräfwa nya inrätmingar, lämpade efter desamma. Wi kunna då ej heller längre dölja för oss, att den tid är förbi, då den högre bildningen äfwensom den oberoende fambhällsställningen hufwudsakligast representerades genom adeln. Under landets fortgående utweckling har nemligen en medelklass småningom uppstått, fom inom fig omfattar ej blott egarne till en allt jemt tillwexande förmögenhet i jord och kapitaler, i handelsrörelse, fa brifer och andra industriella företag, utan äfwen flertalet af landets wetenskapsmän, dess witterhetsidkare och konstnärer, samt den mängd icke adliga embet8och tjenstemän, fom hafwa eller haft tjenst a rikets stat. Denna medelklass har synnerligast under den femtio ariga fredsperiod, fom en mild försyn och regenters wishet för unnat oss, utwecklat sig så, att den numera har de mest rättmätiga ansprak på att blifwa representerad wid wåra riksmöten. J och för tillfredsställande af dessa ansprak hafwa också under de sednare tiderna flerfaldiga förslag blifwit underställda riksstandens pröfning. Alla hafwa de doc fallit, och har derigenom den öfwertygelse giort fig gällande, att målet på, denna wäg swårligen fan uppnas. Klagomalen häröfwer, fullt befogade, fom af en och hwar maste er kännas, hwilken will sätta fig in i denna numera få betydande medelklas ställning, hafwa till följd deraf blifwit få högljudda, att landets konung sunnit tiden wara inne att lyssna dertill och sjelf gripa werket an. J sin nadiga proposition om antagande af en ny riksdagsordning har derföre Konungen uttalat de wigtiga fanningar, ,att nationens och tidens förändringar påfalla fortfarande förändringar i formen för rvepvefentationen, — ,,att de fyra ftänd, som förr delade folket i lika mänga klasser, hafwa längesedan bör jat sammansmälta dels med hwarandra och dels med nya klasser, fom bredwid dem uppstatt, — och ,att ståndsindelningen ide fon till fäderneslandets batnad längre bibehallas, än den inom sielfwa folket eger en fast grund.