Gotlands läns nya tidning – 12 februari 1863, sida 3

dansa. Det blef också en jublande rörelse i lägret. Ålla svängde omkring så det stod herrliga till. Kaschetterna flögo i vädret, hårbanden fladdrade bort med vinden, en och annan sko hoppade till sides och stora svettdroppar haglade utför kinderna. Emellan dansarna gick ölkannan flitigt kring laget; Peder Norbagge berättade lustiga historier, gossarne sjöngo muntra visor och flickorna skrattade af hjertans lust. Allt var sprittande lif, lekande fröjd och uppriktig glädje. Så förflöt den korta juninatten och morgonen nalkades. Det var en herrlig morgon! Morgonrodnaden flammade i öster, ängens silfverdimma simmade bort öfver skogen, bergens skugg-gestalter flydde, bäcken sorlade, lärkan flög sjungande mot molnen — hela jorden fröjdades, hela fästet lågade — solen var uppgången. Nisse blef varm om hjertat vid denna syn. Han steg upp på Peder Norbagges stol vid sidan om majstången och höll ett långt tal. Först talade han om sin barndom och de många glada stunder som han upplefvat i denna nejd. Sedan gaf han en glödande beskrifning på morgonens skönhet, hvaraf han tog sig anledning till att hålla ett religiöst föredrag om Gud i naturen. Ilärvid visade han huru hela naturen genom solens uppgång blifvit ett öppnadt Guds tempel, der hvarje föremål talade om Skaparens godhet, hvilken vi kunde höra, se och förnimma i fåglarnes sånger, daggdropparnes glans och blommornas kringströdda vällukter. Slutligen uppmanade han