indra samtala med liflighet om wärerleken, dittz och datt, om reprefentations-förflaget, om det sköna, om puddins gar, de höga wedpriserna, o. s. w. i oändlighet; och fan det wäl och hända, att nägra af de allwarligare gubbarna draga fig undan till fina pipor för att tala förstånd, kannstöpa en smula eller smått häckla styrelsen eller ftadsfullmäktiges åtgärder, naturligtwis i all wälwilja och i famhällsrävdande afsigt. Men, hufwudsaken är, att alla (för stunden åtminstone) ha roligt, unga och gamla, fat tiga och rika, hwar och eu på sitt wis: man äter, dricker litet bättre än wanligt, skrattar och mår fom grefwar och princessor. Och härmed är aftonnöjet lyckadt: mu fifen dånar, glasen tömmas, faten länsas, gästerna äro belåtna och wärdfolket stralar of lycksalighet. Allt detta är lika naturligt och menskligt som det är glädeligt i ett lyckligt samhälle; och härom hafwe wi ej det minsta att anmärka, utom det enda, att wåra aftonnöjen blefwe mycket trefligare i och för fig samt iftnnerhet mycket helsosammare och äfwen mindre störande för dagen efter kalaset, om de ide alltid blifwa — natt nöjen. Och detta kommer deraf, att det goda wärdfolket fällan och alldrig har hjerta att afbryta qwällens glädje genom den prosaiska afton-måltiden (hwilken mången i alla fall just anser som höjden af poesi); och just derföre drager wanligtwis gästabidet alltför längt ut på natten, hwilket hwarken är trefligt för umgänget eller nyttigt för helsan: och derom äro åtminstone alla läkare fullt ense. — Derföre wore det en wälsignad sak, om man wille lyssna till wårt wälwilliga förslag, att ej wanligen göra wåra aftonnöjen till natt-nöfen, utan att i stället mycket tidigare ordna afton-måltiden, ja fl. eller allrasist kl. 10 på qwäll, då en och annan äldre gäst kunde få komma till hwila i lagom tid. Men derjemte fan ju stora mängden af sällskapet gerna fortsätta sina nöjen rätt länge derefter, ja, taga fig en polska på maten, hwilket inga lunda är ohelsosamt; ty det är just efter qwällsmålet, då menniskan fatt alla fina gäftabudå-behof fyllda, fom hon är allratrefligast till lynnet och tillgängligast för det angenämaste umgänge. Och wi tro werkligen, att detta wårt framkastade förslag om en sådan förändring i afseende på wåra aftonnöjen fan wara wärdt att lyssna till; ty det är ej utan wigt hwarken för wår enskildta trefnad eller wårt samhälliga wälbefinnande. Att astadkomma en få för: nuftig förändring i inrotade sällskapswanor inom de stora samhällena är wäl ej tänkbart; men i ett mindre fame fund, eller få här Åoss emellan, kunde man snart nog winna framgång dermed, om blott en och annan god wärd (eller helst om någon älfhvärd wärdinna) toge mod till fig att äfwentyra försöket: många andra skulle då snart följa efterdömet och alla fötert prisa både för slaget och förändringen.