alla i byar och småstäder öfver hela konungariket inqvarterade ryska soldater skulle under sömnen öfverraskas och dödas. I en by vid Siedlec, der soldaterna i ett hus voro i tillfälle att sätta sig till motvärn, antändes huset, så att soldaterna blefvo innebrända. Utanför voro insurgenter samlade i en skog, dit en infanteriöfverste begaf sig med ett regemente för att anfalla dem, men hvarken öfversten eller någon enda soldat kom tillbaka, heter det. I sjelfva hufvudstaden Warschau blefvo nästan alla i skilda lokaler inqvarterade trupper samma natt angripna; rebellerne trängde in i husen och dödade soldaterna man för man. Men större truppafdelningar, som ej kunnat på sådant sätt anfallas, förenade sig och tillbakaslogo rebellerna, hvarvid dock trupperna fingo 30 döda och 90 sårade — enligt ,Journ. de S:t P:gs egen uppgift. Bland de sårade var general Kannabich och en öfverste stupade. Insurgenternas förlust skulle hafva varit ännu mycket större. Vi hafva nu ett nytt uppslag i fråga om den grekiska thronkandidaturen. , Morning Post uppgaf den 26 dennes att hertig Ernst af Koburg afslagit anbudet, men att en annan protestantisk furste inom några dagar skulle föreslås. Förmodligen syftade tidningen dermed på ett telegram, påpekade hertig Edward af Sachsen-Weimar, den regerande storhertigens kusin. Denne prins Edward är född 1823 och morganatiskt förmäld med Catharina Gordon Lennox, dotter af Charles Gordon Lennox, hertig af Richmond. Badiske gesandten i Berlin skulle i dessa dagar afresa till Petersburg för att derstädes afsluta kontrakt om förmälningen mellan prins Wilhelm af Baden och prinsessan af Leuchtenberg. Med anledning af upproret i Polen anställer ,Times följande betraktelser öfver de ryska herrskarnes oförmåga att på den polska racen tillämpa det amalgameringssystem, som de så skickligt och framgångsrikt användt på en mängd andra folkstammar. Dessa på ett dåligt sätt förvärfrade undersåter resa sig oupphörligt för att påminna verlden om den dem vederfarna orättvisa. De äro ett folk som inga vicekonungars politiska mildhet kan försona, strängheten aldrig tämja. Under de sista 30 åren har det sannerligen icke funnits en dag, då icke, om någon djerf man gifvit tecken dertill, strömmar af blod hade kunnat flyta i Warschau. De besegrades sinnen umgingos beständigt med sammansvärjningsoch upprorstankar. Män och qvinnor, gubbar och ynglingar hade oupphörligt i tankarna möjligheten af en strid med Ryssland; och vi kunna, utan att tillerkänna polackarne mer än något annat folk ett exempellöst hjeltemod, gerna påstå, att den omständigheten, att de beständigt hoppades på en uppresning, förlänat dem ett slags dumdristighet, som, enligt hvad så många exempel bevisat, ej bäfvar tillbaka för någon fara och som äfven under de mest ogynnsamma förhållanden drifver dem till strids mot fienden ... Huru man än må bedöma de sista händelserna, alltid skola de ånyo fästa Europas uppmärksamhet på detta olyckliga land. De bevisa att polackar och ryssar äro lika aflägsna nu som för 30 år sedan från hvarje sammansmältning, hvilket eljest varit czarernes älsklingstanka, och att verldens samvete tid efter annan måste såras af en nation, som utan framgång kämpar för att vinna frihett. (P.-T.) —— ———