Article Image
Wisby den 12 Februari. Jägare-balen, fom äfwen i är hölls d. 10 des, efter på Cugenia-dagen, war festlig och glad af skålen för H. K. H. Princessan Eugenie, folksängen, defovationer och en liflig dans; men af brist på slädföre fakfnas des derwid manga fandt-boar. —-Kongl. General:tullstyrelsen Har, under den 4 innewarande månad, transporterat och förordnat Tull inspektoren wid Kappelshamn å Gotland C. A. F. Palmer att wara Tullinspektor i Waxholm. — Wid Upsala universitet Har under un slutade examensperiod följande af Gotlands nation aflagdt cramen: Till fammaroch räkenskapswerken af W. Ruuth samt irför theologiska fakulteten: Theoretisk theologisk eramen af C. H. Ihre. Z Medolj att å bröstet bäras har af K. M. inå der blifwit tilldelad Klockaren i Anga J. Wallin för befrämjad vaccination. Sena afton-nöjen. Att wänskap, likstämmighet och hundrade andra glada anledningar locka menniskorna till umgänge och samqawäm, är en lika få känd sak fom den är både naturlig, wäl görande och menniskan wärdig. Ty liksom djuret fö ker hwilan efter ansträngningarne, måste efter dessa för den lyckligare skapade mennislan ej blott följa Hi la, utan denna förädlad genom nöjen af wexlande slag. Att ädla och uppfriskande själsnöjen äro oss mest wärdiga och nyttiga, är gifwet; men, fom wi all tid måste hafwa syndakroppen med oss i sällskap, få får den stränge filosofen ej undra på att någon wälfägnad då också beredes wår yttre menniska. Och så uppstår det festliga samqwämet mellan menniskor, eller hwad man kallar gästabudet eller kalaset. Om själ och kropp här: wid njuta med måtta och ingendera till men, utan blott till en nödig uppfriskning för blifwande arbeten, är det wisserligen allra bäst; men, som wi på långt när ej alle häruti hafwa en fullkomlig wishet, så ordnar hwar och en i full frihet sina gästabud så som han bäst finner och helst tycker: och när wärden och wärdinnan salunda kalla fina wämer till nöje och wälfägnad, mottaga dem med glada ansigten och bjuda på hwad huset bäft förmår, sa få de också alltid godt om gäster. — DÅ nu ett gå stabud eller bjudning är en glad och oskyldig förening, wisserligen den friaste i werlden och som alldeles beror af den enskildtes tycke, kan derom ingalunda just wara något att säga; men ändock torde man äfwen härom wåga yttra en mening, hwilken man må lyssna till, ifall den befinnes i någon mån wärd att — lypsua till. Menniskans natur och wåra samlällsförhallanden göra, att wåra umgängesensöjen af högtidligare art all: tid blifwa afton-nöjen; och det är ju riktigt att wi ef ter dagens arbete söka kroppens hwila och sinnets förs lustelse. Da roar man fig på allt fått: man är höge tidsklädd, gladare, lifligare, mera städad, angenäm och artigare än I hwardagolag, alla fe belåtna ut och äro det också, och i hela sällskapet sprider fig snart den lifwande wärmen och glansen af en åtminstone tillfällig trefnad och lyda, hwarwid också den trumpnaste fnart blir få till sinnes, att han finner glädje nästan i hwillet ostyldigt nöje fom helst. Salunda roa fig då de unga med dans, de äldre, eller den behöfliga wägg prydnaden, roar fig åt ungdomens ro, mellanåt lyssnar man till en glad fång, somliga öfwa fölllfapsdpel, man ögnar i Fffsfkasat maån (bsäddyvanv Do framlagda ölanuchworkon

12 februari 1863, sida 1

Thumbnail