Gotlands läns nya tidning – 22 januari 1863, sida 3

(Jnsändt). LeFmanna-Terkfambheten. En god Kella, gifer godt Wattn. Ett godt Tidens Tekn, börjar på att wisa fig inom sjelfa Centern af få kallada Inre Missionen. Ty! J Berettelsen om Missionsfesten i Hwena, fom förekommer i Smalands Mifions-Tidning N:o 6, för sistlidet Ar, Heter Det, bland annat: Ordföranden anmerkte, att Lefmanna-Lerkjambheten, genom fin alltför fria och oberoende stellning, i Förhallande til De Kyrk liga Auctoriteterna, är i stor Fara, att, i allt sitt Görande och Låtande, wilja bestemma sig fjelfa, wälja fina egna Weger, och fas ledes förgäta Den Sans och Moderation, eller Den Aktning och Wördnad, för det heliga Ordet och Det answarsfulla Kallet, som bör hälla Predikanten i stendig Tukt, Förödmjulelse och Uppmerksamhet på fig sjelf och på Läran, fom är få högstnödwendigt i oh för Utöfwandet af Den retta Själaworden. J Detta Fallet star Lekmannen i större Fara, att förirra sig i Sjelfisthet, i Subjectiva Meninger, oh egna Hugskott, än Den under Den Kyrkliga Myndigheten subordinerande Prestmannen, som, i hwarje Ögonblick, kan stelles til Answar för Missbruket af Den andliga Magten och Friheten. Det är alldeles nödwendigt för Den swaga och ostadiga Mens niskan, fom får fig uppdraget Evangelii answarsfulla Kall, att ftå under någon högre Myndighet, än Den egna Wiljen och Det fus bjectiva Ömdömet, fa att man fon blifa allwarligt tuktad och til rettawisad, då man kommer i Frestelse, att afwika från fannins gens Weg. Man behöfer Detta, på Det, att Nitet må paras med Kerleken och tempereras af Wisdomen. Det borde derföre ligga i Lekmännens eget Jnteresse, att bes gära, att få ftella fig under Upfigt af nagon Christlig Myndighet, som kunde, i Kerlekens heliga Allwar esomoftast anmerka, hwad, som behöfde rettas eller förbettras. Denna Myndighet kunde utgöres af Centralbestyrelsen för Ortens Missionsföreninger, atminstone tildess man fan komma i ett sadant samband med Den Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen i Stockholm, att Denna kunde utgöra en gemensam Hufmwud-Beftyrelse för Den Inre Missionens Angelegenheter. Nu få derimot De Kära Kolportörerna, ofta råda och bestemma fig fjelfa och derjemte dricka mycket dödligt Förgift af Menniskors daraktiga Smicker, eller ocksa twertom, upbära manga Oförskyllda Bannor, för Det De wilja förkunna all Guds Ords Sanning. Att utan bestemd Kallelse och Förordning af någon andlig Myndighet utstrecka fin Missions-Werksamhet til aflegsna och okenda Orter, är förenadt med mycken Frestelse oh Fara. Derföre borde ingen Okend Person recommenderas til att offentligen hälla Läroföredrag, derest Han ide blifit förordnad och utsend, af någon wälkend, andlig Auctoritet. Men! Det allrawadligasta är, att Den predikande Letmans nen kan falla i willfarande Lära, afwika fran wår Kyrkas Bekens nelse och blifa en Kastboll för Partiernas alla Ytterligheter. Det är Detta, fom mer, än allt annat, i wåra Dager, hotar att bes röfa Lekmanna-Werksamheten Herrens Wälsignelse och förständiga Christnas Förtroende. Om ide Detta Onda, snart, genom Guds Nåd, fan blifa botadt, få få wi hemta Willdrufor af Det Tred, som skulle bära Windrufor. Wi legga Denna Warning ömt och djupt på alla dekmäns Samweten. Ty! De kunna genom sitt Behag för ny och fremmande Lärdom, snart förderfa hela fin Werksamhet och ge nom Bildande af Partier, sönderslita och sarga De fattiga Lem merna i Christi Lefamen. Med Dessa sunda ))ttrandens Meddelande, tror jag mig göra Tiden och Samhellet en Tjenst om Titulus är god intaga Dem i fin Tidning.