Gotlands läns nya tidning – 22 januari 1863, sida 3

Under tiden språkade läraren mycket med sin lärjunge, som var begåfvad med ett ovanligt klart och redigt hufvud. Norbaggen fattade tycke för ynglingen, och denne beundrade högeligen sin mästares djupa lärdom. Det bästa förhållande var rådande dem emellan. Norbaggen hade många böcker som Nisse fick läsa, och med detsamma vaknade hågen för studier med fördubblad ifver hos ynglingen. Han grubblade både dag och natt på denna sak, men han vågade ej att meddela sig härutinnan med sin mentor. Lyckligtvis började Norbaggen sjelf ett samtal i ämnet. — Du är inte skapad till en bonde, efter hvad jag kan förstå, — sade han en afton då de voro färdiga att lägga sig. — Det tror jag också — svarade Nisse. — Jag har ingen lust för arbete på åker och äng; derföre vill det heller icke bära sig. — Du bör studera. — Så har jag alltid velat, men far säger stopp. Mäster kan aldrig tro hvad far är sträng emot mig; han är en riktig tyrann. — Sådana ord bör du hålla inne med, min vän. Ett barn bör aldrig tala illa om sina föräldrar, äfven om de förtjenade det. Fader Måns menar säkert väl med sin hårdhet, fast han kan ha orätt i tillämpningen. Du bör foga dig efter hang önskningar så mycket som möjligt. Uppstudsighet höfves ingen, och allraminst en son. Nisse blef mäkta förlägen vid tillrättavisningen. Han nedslog ögonen och rodnade djupt