Gotlands läns nya tidning – 18 december 1862, sida 2

namn, han säller strida tårar och springer klagande på stranden hela natten, utan att blifva hvarken hörd eller sedd. Ändtligen rinner solen upp och morgonen är skön och stilla. En främmande båt glider sakta fram på den lugna vattenytan och lägger till vid hyddans landgång. Tvenne män stiga fram till Lille Nisse, hvilken gråtande berättar huru far och mor omkommit i den leda sjön. ,Var tröst mitt barn, säger den ena mannen med godhet. Dina föräldrar äro hos Gud, men du skall bli hos mig. Stig genast i båten och följ med. Lille Nisse blir glad och följer med till Prestgården, der han får ett par nya föräldrar och några små syskon. Han får äfven mat och nya kläder samt mycket annat, som fröjder hans unga sinne. Presten lär honom att läsa och frun pysslar om honom, som det voro hennes egen gosse. Ilan leker med de små flickorna, som äro några riktiga Guds englar; han går i kyrkan om Söndagarna och fröjdar sig åt Guds ord; han springer ärenden åt far och nystar garn åt mor; han går en gång i veckan till Jernbruket med Postväskan och är mäkta stolt öfver sin befattning; han är lycklig som en prins och glad som en qvittrande sparf. Ilan följer snart med det goda prestfolket till ett nytt Pastorat, som heter Skarho. Här går han första gången till Herrans Bord; här lär han att arbeta och bedja; här växer han upp till en ståtlig yngling och man samt är rättare på gården, han heter nu för tiden , Store Nisse och är högt aktad af alla. Många jäntor