Gotlands läns nya tidning – 18 december 1862, sida 2

sig mätt, hvilket icke alltid var händelsen i denna hydda. Sedan läser man aftonbönen och far sjunger en psalm, hvarefter den rätta Julfröjden börjar för pilten, hvilken kallas för Lille Nisse. Far har nemligen varit i den fjerran belägna Prestgården och fått ett långt ljus, som han skär i små bitar och sätter i toppen på en liten gran, der de brinna så förunderligt grannt att Lille Nisse blir nära tokig af fröjd. Han och katten dansa och leka kring det brinnande trädet ända tills ljusen slockna och Jon blund kommer i ögonen ... Det var en rolig afton ... Nu ser jag en annan syn, som hägrar fram bland mörka skuggor. Sar är ute på sjön och fiskar. Det stormar förfärligt. Ilimlen är kolande mörk; åskan dundrar och flammande ljungeldar korsa sig på firmamentet. En liten båt med rifna segel hoppar upp och ned på de oroliga böljorna, hvilka slunga den fram och åter emellan de klippiga skären. Mor sitter blek på en stenhäll vid stranden och sträcker mot sjön en längtande famn. Plötsligt rusar hon upp och fattar i ett tåg, som far från båten kastar till henne. Hon börjar att hala af alla krafter, men i detsamma kommer en stormvind och kastar båten öfverända. Mor faller hufvudstupa i sjön, der hon och far tumla om några ögonblick, hvarefter båda försvinna i djupets salar. Ensam står Lille Nisse på stranden och väntar att de äter skola blifva synliga. Ilan vrider sina händer i förtviflan, han ropar de saknades