Gotlands läns nya tidning – 4 december 1862, sida 3

Utrikes. Med Iulegraf. Hamburg den 24 Nov. Vi hafva här haft tre dagars snöfall. Alstern är tillfrusen och i Elben drif-ig. Iurin. I deputerade kammaren har Boggio förklarat, att de nuvarande förvecklingarna hufvudsakligen kunna anses hafva uppkommit genom kammarens beslut att förklara Rom för Italiens hufvudstad. Hamburg den 26 Nov. Morning Post yttrar att om prins Alfred icke mottager Greklands krona, blir hertigen af Leuchtenberg, som representerar det parti, som vill anfalla Turkiet, vald. Om prins Alfred mottager anbudet, skall England afträda Joniska öarna. Sultan Abdul Aziz lär ha periodiska anfall af raseri. Orsaken säges vara den att sultanen, som under det ensliga och från hela verlden afsöndrade lifvet under sin ungdom uppgjort högt flygande planer till Islams och huset Osmans förherrligande och som ansåg sig för allsmäktig, då han uppsteg på thronen, nu så småningom gjort den bedröfliga upptäckten, att han icke blott beror af stormakterna, utan äfven af sin omgifning. Då han för någon tid sedan fick klar insigt härom, rusade han som en galning genom slottets salar och utgjöt sin förbittring öfver alla lefvande och liflösa föremål, som han påträffade. Sjelfva hans moder, som för öfrigt står i spetsen för hofkabalen tillika med Kapudan pascha och hofmarskalken Mahumed Ali, fick hålla till godo med en rätt duktig kroppslig tuktan af honom, och slutligen slog han upp ett fönster för att kasta sig hufvudstupa ned på gården. Det var med stor möda, som odaliskerna fingo bugt på honom. Dagen derefter hade han åter kommit till besinning, men hans förbittring met modern hade icke lagt sig; han lät tillkalla henne och förbjöd henne att vidare lägga sig i politiken, om hon ej ville utsätta sig för ögonblicklig landsförvisning. En annan gång, för något längre tid tillbaka, lemnade han slottet obemärkt en natt, hoppade i en båt vid hamnen och lät ro sig ut till en af sina ångfregatter, som låg för ankar utanför Dumabaktsche. Kaptenen, som kände igen honom och blef ytterst förvånad öfver att se sultanen komma ensam denna tid af dygnet, fick en häftig befallning att genast elda på och styra till Ismid vid Marmorasjön; och först vid framkomsten dit vaknade sultanen upp från sin villa och befalde att genast styra hem igen. I slottet hade man varit utom sig af förskräckelse öfver hans bortovaro; men det värsta i hela historien var dock att folket derige