Gotlands läns nya tidning – 4 december 1862, sida 3

Jag söker min rättmätiga egendom, Jungfrun der, svarade Holger och gjorde min af att stiga fram till Alfhilda. Tillbaka! dundrade Jarlen, och gjorde en hotande åtbörd åt Holger, ,huru vågar du, unge frände, att göra hemgång tvärt emot mina lagar? Men allt detta skall kosta dig dyrt! — Hon är min utkorade brud, och jag skall straxt hafva henne, svarade Holger trotsigt, och sökte tränga förbi Jarlen. ,Hvarken straxt eller någonsin skall du hafva henne, oförskämde, ropade Jarlen, och gaf med flatsidan af sitt svi ärd, Holger ett så kraftigt slag att denne, bedöfvad, tumlade tillbaka. Med hvad rätt, frände Jarl, förhåller du mig min rättmätiga egendom? ropade Holger stammande af raseri, sedan han något hämtat sig från det döfvande slaget. Med den rätt som Svea rikes lagstiftare äger, genmälde Jarlen stolt, ,och här fins den man som kan tukta vettlösa pojkar-, tillade han och slog med handen mot sitt höghvälfda bröst. Du har icke, frände Jarl, ännu stadgadt något särskilt för gvinnan , svarade Holger, hon är vårt byte och vår första tjenarinnaHon är vår bästa skatt i lifvet, och hon skall hälsas och äras som sfjertat i mannens hårda bröst, svarade Jarlen, och hören nu vidare j alle här församlade sränder och riddare, att jag från denna dag skall utgifva en ny lag för qvinnans säkerhet; ty i ett land der avinnan icke främst af allt aktas