Gotlands läns nya tidning – 23 oktober 1862, sida 3

der en förnämare frukost var uppdukad af tjockt kakebröd, färskt, men alldeles hvitt smör, emedan korna mest äta halm i Upland, mes-ost och saltgrön fårbog. Men allt var i länsmannens smak, särdeles bränvinet, som, ehuru några små gröna ergpunkter flöto på ytan eller dansade i djupet, lyste temmeligen klart i den stora ritade flaskan, hvarpå Gustaf den tredjes namn skimrade med krona i gull. Derjemte stod en stor silfverbägare med friskt svagdricka. Länsmannen åt och drack, och betraktade derunder Jerker. När Jerker ätit sig mätt, torkade han sig om munnen med pelsarmen, steg upp, knäppte hop händerna till en tyst bön, på samma gång som Lena, och ämnade gå. Kom hit min gosse! sade länsmannen. ,Jag vill språka med dig. Jerker sköt sin ljusa lugg åt sidan, steg fram och såg länsmannen stinnt i ögonen. Han visste med sig, att han intet ondt gjort. Hör du, Jerker, sade länsmannen, har du lust att bli soldat? Jerker såg sig omkring något förundrad, han tänkte alltid långsamt, och en ny föreställning behöfde klarna en stund, innan han kunde fatta den fullkomligt. Nå, hvad säger du? Er soldat dog dernere i Tyskland, och nu ska ni sätta upp ny, förstår du; Snuten säger, att han vill ha dig till soldat. Nu hade Jerker icke mera reda på tidens förhållanden än att han trodde att det ännu var fred,