Psilanders hjeltebedrift i Nordsjön, (sedermera Landshöfding på Gotland 1717, fe Gotländska Minnen, pag. 10). Under konung Carl XII:s regering, blef ett skepp om 50 kanoner, kalladt Öland, utstickadt under besäl af kapten Gust. A. Psilander. Hans expedition blef märkvärdig genom en hjeltebedrift, hwilken hwarje män af den swensla äran säkert skall läsa med en tillfredsställd känsla af stolthet. Kryssande i Nordsjön, mötte han utanför Oxfordsnäs, som ligger på kusten af Suffolk, en engelsk flotta, och helsades ifran dess förnämsta ffepp med ett skarpt skott, som gid tätt under Olands bogspröt och snart följdes af en genom dess tagwerk flygande fula. Psilander sände genast i en slup en al sina löjtnanter, mid namn Utfall, att på en sadan helsning begära förklaring. Ser ni ide den engelska drottningens flagga? fragade britten. OM ni, swarade swensken, fer ni ide konungens af Swerige flagga 2 Af wördnad för den engelska flaggan, fortfor den förre, maste det swenska skeppet palma in wimpel och sätta på bramsegel. Det sker ide, gaf den sednare till Iwar och for. J samma ögonblick lade fig det engelsta skeppet mid sidan af det swenska, och gaf det hwad man kallar ett glatt lag. Dermed läto de engelske allt för tydligt första, att de ärnade med wald taga, hwad dem ide godwilligt gafs. Deras flotta be stod af 8 linjeskepp, alla större, än det ensamma swenska, samt af en fregatt. Det war säledes mot en mer än 8 ganger större styrka, som Psilander skulle sätta sig, för att wägra en hyllning, som, ehuru obehörig i fig sjelf, doc, när den af en få öfwerlägsen makt med wald fordrades, ej borde anses förnedrande för den flagga, han förde. Bade förnuft och menstlighet syntes fordra, att han Hellre underkastade fig en formalitet, fom i sadant fall ingenting betydde, än blottställde en mängd menniskolif, jemte en fa dyrbar statens egendom, fom ett linjeffepp är, i en drabbning, hwars utgang ins tet ögonblick kunde wara owiss. Ur denna synpunkt wille likwäl hwarken Psilander eller de, som under honom stodo, betrakta saken. De lefde i Carl XII:s tidehwarf. Han hade da redan ide endast genom de förwanande segrarna wid Narva, Diina, Klissow och Pultusk förnyat det Swenska folkets stolthet öfwer sin underbart sköna, sjelfwa den fordna hjeltealderns glans fördunklande krigsära. Han hade äfwen af sitt romantiska tänkesätt, fom, slildt ifran tall statsklok beräkning, aktade endast hwad tappert och dristigt, stort och stolt, eller enligt hans öfwertygelse rättwist och ädelt war, lemnat många bewis, och helt nyligen det högst owanliga, att han af alla fina segerwinningar i Pohlen ej wille tillegna fig sjelf nä gon fördel, utan blott njuta den triumfen, att afsätta dess konung och lägga dess krona pa ett i hans ögon wärdigare hufwud. Komumgens tänkesätt delades då af nästan hela hans folk, atminstone af hans krigshär. Och i enlighet dermed maste äfwen de swenskar handla, som befunno sig om bord på skeppet Öland, hwilket nu ensamt på hafwet föreställde deras fädernesland i ett besynnerligt förhallande till den engelska makten och dess, oaktadt begge rikenas fred, Swerige förolämpande öfwermod. Aran, med ett ord, Sweriges och Carl XII:s ära, war det enda fom Psilander wid detta tillfälle wille anse, det enda fom be stämde hans beslut och handling, och lika med anföraren tänkte alla de fom med honom stodo. Hellre sjunka, än tala en skymf för wår konungs flagga I war få wäl manskapets fom befälets utrop. Worchester — sa hette det engelska skeppet, fom begynt fiendtlighetexrna — hade aflossat endast öfwersta lagret af kanonerna; men Oland swarade med det nedersta så wäl som med det öfra, och det med sadan werkan, att Worchester uråste draga fig tillbaka. Tillfredsstäld af fin hämnd, tänkte Pfilander fullfölja fin kosa; men under det han uppehöll fig för att upptaga slupen, ilar Che ster, det närmaste af de öfriga engelska skeppen, fram för att ans falla Olands andra sida. Det far samma swar med famma följd. Hwarpa swensken tillsätter alla segel, för att om möjligt är, undwika widare strid. Men tre de snällaste seglarne af den engelska flottan uppbinna honom snart. Nu begyns den egentliga drabbningen, kl. 1 om middagen, och fortfor öfwer 4 timmar. Redan detta wittnar om den underbara tapperhet, hwarmed de swenske slogos emot en sådan öfwermakt. Af de tre engelska linjeskeppen fingo twå en sådan skada, att de nödgades draga fig ur striden. Men fienden hade allt nya dundrare att fätta i stället. Till flut maste oc det ensamma swenska skeppet komma i ett redlöst till stand. Utan stänger, tackel och tåg lag det fom ett blockhus, Sfwerhöljt af eld och rök. J sjelfwa wattengången genomborradt, fortfor det likwäl att strida. De mid muffötteri-eld wane froenskarne anwände äfwen den i förening med kanonelden. Hittills hade engelska Amiralsleppet Lightfield om 56 fanoner hallit fig på afstand; men nu fom äfwen det, åtföljdt af Rus by och Assistance, hwardera om 52 kanoner, för att sluta striden. Lightfield lade fig bakom Oland för att beskjuta det laängskepps; Ruby tog en sadan ställning, att def ffott gingo kranbalkswis, fom siömän säga, och Assistance angrep twärsidan. Det redan förut sa mångfaldigt anfäktade swenska skeppet, huru skulle det kunna uthärda detta nya tredubbla anfall? Sjelfwa dess kanoner blefwo nu dels sönderskjutna, dels genom afbräckning af en däckbalk obrukbara. Dess motstand måfte saledes upphöra. Dock ströt det ej flagg såsom wanligen sker, när ett slepp öfwerlemnar fig åt en